Konsten att ta det lugnt

Publicerad 14.11.2015 kl. 13:46

är inget jag behärskar. Igår tog vi en ordentlig vagnpromenad. Det gick jätte bra, jag tog mina värkmediciner före vi gick ut i förebyggande syfte och kände att jag orkade jätte bra. Tills vi kom hem och det började göra jätte ont i såret och jag insåg att jag bara trodde att jag hade tagit värkmedicin och således promenerade hela vägen på placebo. Dessutom tog jag i för hårt.

Super skakig hisselfie, fick på mig mina träningsbyxor. Det hjälpte inte att jag tog hissen för anstränga mig mindre när 20 minuter blev en timme...

Man känner att man lever kan jag säga. Fast jag tog min värkmedicin så fort jag var säker på att jag verkligen glömt förra dosen så gjorde det  rätt ont resten av dagen. Inget jag rekommenderar precis. Före snittet så hade folk friskt delat ut råd om när jag borde sluta med värkmedicin eller hur länge jag skulle äta. Jag har ganska låg smärttröskel så irriterar mig speciellt på icke-doktorer som ger välmenande råd om att sluta snabbt med värkmedicin, folk är ändå så olika.

Även om jag är super nöjd med beslutet att välja kejsarsnitt (fortsättning på förslossningsberättelsen kommer i morgon) så skulle jag nog inte få något gjort utan värkmedicinen. Hela magen blir öm mot slutet av medicinens verksamma tid. Men jag tror att inställningen spelar en stor roll, jag var förberedd på att det inte skulle vara smärtfritt och fortfarande så är det ingenting jämfört med smärtan förra gången. Det gör mig egentligen också väldigt arg eftersom det får mig att inse exakt HUR ont jag hade förra gången och hur jag inte hade behövt förlora 6 veckor av min sons liv i en dimma av smärta och väntan.

Nämnda sonen har varit super gullig med sin lillasyster.

Nu är det dock så mycket bättre och allt med babyskötande etc känns jätte positivt, foglossningarna är borttrollade. Lite svullnad har jag i fingrar och fötter men näsan är helt öppen igen. Lederna är inte lösa som efter jätte dosen oxytocin som förra gången. Allt känns tusen gånger bättre.

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:
Men vadå, har folk verkligen åsikter om hur länge man ska äta värkmedicin också? Jag tog nog min dagliga dos fast jag säkert skulle ha klarat mig utan redan, ville bara inte ha onödig extra smärta. Men för mig blev det också sååå mycket bättre när jag fick bort de där förjävliga stiften de lappade ihop mig med.
Karin14.11.15 kl. 18:19
Jo det känns mig riktigt ok för det mesta men ingen kommer att ge mig medalj om jag skippar medicinen och tar smärtan istället, hehe. Mina stygn är någo nya, åtm för rådgivningen, de ska smälta bort. De stramar åt en del just nu så ur den synvinkel hade de gärna fått gå att ta bort men staplar låter int kul. :/
14.11.15 23:53

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 30 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. Jag har precis börjat jobba igen efter barnen och äntligen inom "min bransch". Från att ha varit mammaledig studerande är det en rätt stor omställning.

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more