En inte så mild gravid kvinna öppnar sig

17.08.2015 kl. 10:12

Jag vet inte om det finns så många stereotypa bilder om den milda och nöjda gravida kvinnan genom tiderna. Men varifrån kommer egentligen den bilden? Jag menar, det finns väl knappast mycket naturligt som är mer obekvämt än det s.k. välsingnade tillståndet?

Historiskt sätt kommer mycket av synen på graviditet från bilden av den Madonna, godheten personifierad och överlag mytbildningen kring kvinnan som skapare av livet.

Så nöjd och glad hon är, kanske det är bekvämare att rida runt på en åsna än det är att promenera på asfalt.

Jag har tänkt en del på ämnet men trots lite efterforskningar i databaser inte ännu hittat någon artikel som direkt skulle motsvara mitt intresse. Mitt intresse bottnar så klart i personliga erfarenheter, på senare tiden har många frågat mig hur jag mår. Jag har kommit fram till att folk egentligen inte vill ha ett ärligt svar. Även om man frågar "har du mått bra?" så vill man egentligen bara ha ett jakande svar om man utgår från de reaktioner jag fått när jag svara nej. Kanske det är för att stereotypin om den nöjda gravida lever stark?

Nej, jag har inte mått bra. Det känns som om nån skulle knivhugga mig när jag går, jag har lust att spy halva dagen. Mina magmuskler krampar osv. osv. Ibland reagerar folk med att svara "ja men, det hör väl till graviditeten?". Nå kanske det gör det, men int kan man ju för fan påstå att man mår bra för det? Måste man dra Madonna-martyrrollen över sig? Det var obekvämt förra gången och jag är jätte tacksam över att ryggen på det stora hela är i bättre skick men bokstavligen illamåendet är nog värre den här gången.

I väntan på att misshandeln av revbenen ska inledas...

Tredje trimestern är inledd, över  70 procent av graviditeten har passerat. Jag känner att jag behöver en bogseringsbil för att ta mig framåt och panadolen är en permanent färdkamrat nu för tiden. Fråga gärna om du vill veta hur jag har mått, men bara om du vill ha ett ärligt svar!

 

Kommentarer (1)
Skriv siffran 8 med bokstäver:
Men just så är det - alla frågar hur man mår men ingen är intresserad av att höra hur crap man mår. Så man svävar lite på svaret...

Kommer ihåg att då vi var nästan först i bekantskapskretsen med att få barn var alla förskräckta då jag inte tyckte de var roligt att vara gravid. På andra varvet fick jag mer förståelse då de flesta andra också hunnit uppleva "gravid-glamouren"...
Anna17.08.15 kl. 21:34
Jag har också ertappat mig själv med att svara "helt bra" och sen efteråt tänkt att varför sa jag så? Det stämmer ju int alls men det är så mycket enklare att säga helt bra fast det int stämmer. Jag har några kompisar som hunnit bli gravida här emellan men de flesta har de ännu framför sig... Sen finns de ju de som uppriktigt mår bra under graviditeten och det är ju jätte skönt så klart. Jag är nog för otålig också dessutom...
18.08.15 11:36

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 30 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. Jag har precis börjat jobba igen efter barnen och äntligen inom "min bransch". Från att ha varit mammaledig studerande är det en rätt stor omställning.

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more