#Toddlermeltdown och illasmakande saft.

10.06.2015 kl. 09:20

Iband skickar man sin okorrumperade baby till dagis och så kommer han tillbaka som en trotsig toddler. (Obs. inte dagis fel, jag misstänker att barnet vuxit under ett halvår) För det mesta har alla förändringar varit till det bättre, han dricker ur glas utan kasta det i golvet till exempel. Muchos gracias.

Men sen blir det lite lustigt när han lär sig av de större barnen. Tydligen är det något eller några barn som är kinkigare än Kisen med maten för han har lärt sig frasen "det smakar illa". Det är än så länge hutlöst underhållande eftersom han inte förstår vad det betyder. Igår satt vi till exempel  på balkongen och hade tumistid, firade med jordgubbar och äppeljuice. Min kavaljer beställde fem glas (ca 2 cl:s shottar per glas för att undvika klott) och drack av hjärtats lust. Plötsligt började han meddela att det smakade illa, fast han klunkade på. Än så länge roligt som sagt, eftersom han ändå äter men hoppas han glömmer bort det under sommaren.

Ett mindre roligt fenomen är att "slänga sig på gatan" toddlermeltdown-festen. Det värst Kisen vet är om jag uppenbarar mig på dagis UTAN vagnen. Så fel. Jag gör det ibland av något malplacerat behov av att dana karaktär i barnet men den som prövas mest är nog jag. Som  måste bära honom när han vägrar gå.

Så här ser det ut. Drama och ramaskri. På bilden överst ville jag hålla honom i handen när vi gick över gatan, bilden i högra hörnet var det barnets far som var skyldig och vänstra bilden var protesten när vi inte tog dagiskompisens vagn istället för att gå.

Den här trappan finns ungefär hundra meter från dagis. Den ska han gå upp och nerför i oändligheten. Då brukar det lite ljusna vid horisonten, men det är nog först efter 100 m som han motvilligt börjar gå lite. Men han håller INTE handen.

Nej, varje gång svär jag att det var sista gången jag skippade vagnen. Andra promenader går någolunda efter lite trilskande när vi lämnar vagnen hemma men från dagis är det rena rama tortyren.

Anna läser någon trotsbok, jag väntar med spänning om den är något att hänga i julgranen. Snart är det väl bara att ta skeden i vacker hand och börja googla lite hjälpmedel. Mest för att själv förstå mekanismerna bakom trotsen känner jag.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 30 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. Jag har precis börjat jobba igen efter barnen och äntligen inom "min bransch". Från att ha varit mammaledig studerande är det en rätt stor omställning.

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more