Tidig gravidblogg del tre

07.05.2015 kl. 10:43

Vecka 9

Åh illamåendet, det följer mig var som helst. Ska på skrivläger med gradugruppen men gör förberedelser för att ta egen bil då illamåendet inte vill lämna mig ensam.

Får kväljningar av minsta lilla tanke på mat och den onda cirkeln är ett faktum. Försöker sätta på läppomada och måste nästan ställa mig i ett gathörn och spy. Har dåligt samvete och fegar ur med hamburgare, jag tänker att det måst ändå vara bättre att äta något än ingenting. Har börjat berätta att jag är gravid. Reaktionerna är mestadels positiva.

Ännu första veckan jag var gravid bröt jag mot matregeln att inte äta tahini. Det oroade mig tidigare mer än att skippa rödvinet att jag inte skulle kunna äta tahini. Jag hade helt snöat in mig på rågchips och libanesisk tahinidipp den gångna vintern. Jag har så där undermedvetet känt att jag inte vill äta det mer så nu finns det en hel del ruissips i skåpet. Jag som hade sett framemot det som ett hälsosamt mellanmål. Icke. Funderade igen på dippen på vägen hem i morse och höll på att få sticka huvudet i busken. Saker jag drömmer om nu: äppelmos och smör smörgåsar. Äter det till morgonmål. Sen har vi dricka, kaffe brukar jag försöka få ner varje dag för att slippa abstinensbesvär. Men annars vill jag bara ha vatten, iskallt vatten. Inte ens vanligt bubbelvatten som jag drack litervis tidigare lockar. Vem är jag?

 

Vi var på besök och jag börjar må illa. Kör hem mig och sonen och får kväljningar i bilen. Barnet mitt är ett mycket artigt barn som säger jo tack och nej tack och varsågod omvartannat. När jag ofrivilligt släpper ur mig lite spyljud hörs det följaktligen en liten röst från baksätet som ”prosit”. Så gulligt!

 

Vecka 10-11

 

Berättar åt en del vänner eftersom vi brunchar och jag mår apa. Blev förvånad hur fantastiskt roligt det var att berätta face to face åt mina vänner. De som jag berättat åt tidigare har jag informerat via textmeddande direkt när jag visste för att jag inte kunde vänta. Förra gången blev ju alla informerade via FB pga av att vi inte befann oss i samma hemisfär. Helt klart den bästa reaktionen jag fått hittills. Så mycket uppriktig glädje att jag nästan började gråta, fint med vänner!

 

Mina graviditetsveckor matchar inte alls med vanliga veckor så har lite svårt att hänga med vad som händer när. Men har mitt inskrivningssamtal i början av elfte veckan. Mycket av diskussion upptas nu av något jag inte hade vid förra graviditeten, dvs förlossningsrädsla. Min nya rådgivningstant verkar toppen och mycket förstående. Nu väntar jag mycket otåligt på ulraljudsremissen. Vill veta att allt verkar bra så att man kan börja ta det lite lugnt.

Kommentarer (0)
Skriv siffran 4 med bokstäver:

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 30 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. Jag har precis börjat jobba igen efter barnen och äntligen inom "min bransch". Från att ha varit mammaledig studerande är det en rätt stor omställning.

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more