Flashbacks från förlossningen

22.01.2015 kl. 12:55

Så fort nån jag känner ska föda eller har fött får jag ännu flashbacks från min egen förlossning. Jag vet, jag borde kanske gå i nån form av terapi för att komma över det men just nu känns det inte som om jag orkar gå djupare in i det. Kanske ifall jag nån gång blir gravid igen.

Men iblan kan jag alltså inte undgå att tänka på den hemska upplevelsen. För så känns det för mig. En tid kändes det som om det hade varit bättre att inte upplevt tiden efter förlossningen. Men jag vet ju att det inte är så för de flesta. Att det kan vara en mysig tid och inte en ångestfylld tid.

Just nu känns det som något jag aldrig vill uppleva på nytt, fast jag nog gärna hade haft ett barn till. Ja, så det är då inte "kanske" som jag sen måste gå till pelkopoli om det någonsin blir aktuellt. Det hjälper inte heller att bästa vännen också hade en våldsam förlossning. Kanske det lättar när andra nära vänner har fött barn och kan berätta. Antagligen inte eftersom jag nu vet att jag är byggd så att epidural kanske inte fungerar och jag vet hur dålig smärtlindringen kan vara efter förlossningen.

Det tog nästan 1,5 år innan jag insåg att jag redan på sjukhuset hade kunnat kräva att inte behöva lida av konstanta smärtor. Att jag hade kunnat säga ren där att det känns för ont. Istället tog det en vecka innan jag fick tillräkligt stark smärtlindring och det har svärtat tiden efter förlossningen.

Nåja, kanske det är tillräckligt om den här ångesten. Den kommer inte mera varje dag, men ännu varje vecka. Ibland kan jag rycka på axlarna och gå vidare direkt. Ibland blir det och mal som idag. Men mest är det nog i bakhuvudet och det finns så mycket annat glatt att tänka på. Som t.ex. att det inte är aktuellt för mig just nu. Thank God!

Kommentarer (1)
Skriv siffran 10 med bokstäver:
Känner likadant efter 2 år. Tycker fortfarande att folk är galna som frivilligt blir gravida och skaffar barn! :) Jättesynd att ingen lyssnade och förstod hur ont du hade. Man måste börja tänka mer på långtidseffekterna efter traumatiska förlossningar. Att någon psykolog kommer två dagar efteråt och frågar en hormonstinn kvinna om allt är bra är bara en felanvändning av resurser. Framförallt måste man börja lyssna mer på kossan, sorry, Kvinnan i finland. Önskar jag skulle fött mina barn i USA. Inga fler barn, thank God!! :))
Helena S24.01.15 kl. 09:24
Du har helt rätt. Jag har också varit avundsjuk på det att man lyssnar mer på kvinnorna i USA, folk har egna förlossningsläkare osv. Klart det kostar men nog kostar ju terapi också...
27.01.15 12:03

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 30 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. Jag har precis börjat jobba igen efter barnen och äntligen inom "min bransch". Från att ha varit mammaledig studerande är det en rätt stor omställning.

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more