What's in a name?

23.07.2014 kl. 11:18

Jag har egentligen ingen uppfattning om när ett barn ska kunna börja prata om sig själv. Kisens namn är lite svår uttalat för ett litet barn (s-ljud och r-ljud) och inte vet jag om hans kallelse namn (diverse förkortningar) är så mycket lättare att uttala.

Han kan ganska många ord, att uttala dom går inte alltid som på Strömsö, men han förstår bra. Man kan leka "kan du säga mamma, kan du säga pappa" hur länge som helst, men när han ska säga sitt eget namn så blir det stopp.

Ibland kan man få ett "kakka" när man frågar vad han heter. Även om det är vanligt i finlandssvenska sfären att man kallas för sitt barndoms kallelsenamn så kanske vi nu inte ska adoptera just den här varianten...

Kommentarer (1)
Isla är ju också ett lite utmanande namn, så vi förväntar oss inte ens att höra det på länge ännu. Just nu försöker vi locka fram ordet "mamma" med just samma lek. Häromdagen pekade jag på Isla under leken och hon sade "apa!" och krafsade sig på huvudet... Okej...
Catten25.07.14 kl. 10:51
Han kan int säga sitt eget namn men lärde sig nog just att säga gurka (fast det låter lite mer som kurkku just nu). Liksom wtf :D
28.07.14 10:02

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 30 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. Jag har precis börjat jobba igen efter barnen och äntligen inom "min bransch". Från att ha varit mammaledig studerande är det en rätt stor omställning.

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more