Call me maybe (not)

06.11.2013 kl. 22:38

Fick ett meddelande på FB där en bekant ville ha min nummer för att ringa mig om en grej. Spontan reaktionen "mäh", liksom gud vad jobbigt att tala i telefon. Alltså jag talar förstås rätt så mycket i telefon men det är mer så där dösnack liksom. Annat är det med halvt officiella saker, då föredrar jag att skriva mail eller textmeddelande eller dylikt.

Som tur har jag en inbygd excuse att inte tala i telefonen kvällstid i min son, så jag drog det kortet nu. Jag hoppades så där lite att sagda person då skulle skriva sitt budskap men icke, hen tycker nämligen att hen är "för lat för att skriva". Mäh x 2, jag är för lat för att tala i telefon, hade jag lust att säga, men gick sedan med på att ringas i morgon i stället.

Jag tycker att det på något sätt är rätt så utlämnande att tala i telefon. Och jo, jag inser hur ironiskt det är med tanke på att jag lämnar ut mig så här i bloggosfären och dessutom har svårt att vara tyst en sekund i verkliga livet... Att maila et dyl är så praktiskt dessutom när man har ett barn då man inte alltid hinner svara i telefon, man tar det då man hinner.

Är detta en generationskylfta (fast tekniskt så är vi väl samma generation med just den här personen) eller är det bara jag som tycker att det är so last millenium att ringas?

Kommentarer (2)
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Nej usch, jag vill inte ringas! Är t.o.m. dålig att ringas/Skypa med vänner (även om jag sedan diggar det när vi väl gör det), ganska underligt egentligen. För att inte tala om "officiella" samtal, dem drar jag mig för att ringa. Ska jag däremot ringa i jobbärenden är det dock inga problem, kanske för att man får påkläda sig någon slags yrkesroll att "gömma sig" bakom?
Jessi08.11.13 kl. 20:30
Här känner jag också precis samma, på mina förra jobb har jag talat jätte mycket i telefon utan problem. (Men ett jobb där man måste ringa till halvt motvillga kunder, dock inte telefonförsäljning, var inte så kul)
08.11.13 20:57
Jess, härligt att det finns fler av oss som avskyr att ringas. "För lat för att skriva", höpöhöpö, den förklaringen har jag också fått. Spec. nu med barn så är det bara inte alltid en passlig tidpunkt att ringas. Mailkorrespondens, thankyouverymuch, sparar mycket mer tid!
Catten22.11.13 kl. 00:05
Men precis!! Särskilt när man inte alltid orlkar/hinner tänka efter om man har en babysituation på gång, då får man nog vettigare svar ut av mig via mail!
22.11.13 22:46

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 30 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. Jag har precis börjat jobba igen efter barnen och äntligen inom "min bransch". Från att ha varit mammaledig studerande är det en rätt stor omställning.

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more