Uselt

Uselt med tid och lust att blogga just nu. Detta har bland annat hänt:

* båda barnen är sjuka just nu, mest snuva men allmänt hängiga 

*vilket betyder att det en tur till doktorn stal massor med energi och tid av gradun 

*gradumöte, behover int nån annan kommentar. 

Ja och så fick hon som planerat bort kök sparken och hon har inte beställt vårt kök vilket skjuter upp vår flytt och tja det gör ju en sur. 

Planerar Sverigeresa som plåster på såret. Får se om vi får det att fungera.

Publicerad 03.03.2016 kl. 17:30

Kejsarsnitt, fyra månader senare

Hjälp, nästa vecka blir Tösen ren fyra månader!  Det betyder att vi får köra igång puréfabriken igen. Tänkte säkert börja med morot igen, fungerade med Kisen. Men kanske rekommendationerna har ändrat? 

Det betyder också att det är fyra månader sedan snittet. Fortfarande är jag nöjd att jag valde snitt men allt mer känner jag en ilska mot samhället som sparat in så mycket att Kisens förlossning fick gå så åt skogen att jag kände att jag inte kunde lite på förlossningssjukhusets kompetens att hantera oförutsedda händelser. 

Nå men själva ärret är litet och jag känner att det sitter jätte långt ner jämfört med bilder jag sett på andras snitt. Det tycker jag ändå är endast en positiv grej. Det gör nog lite ont ibland. Om jag lyfter eller har nån söm mot såret men för det mesta känner jag inte av det. Jag hoppas att det läker bra också där i undre hudlagren! 

Publicerad 24.02.2016 kl. 13:53

Instagram

Jag skapade ett instagramkonto för bloggen som ännu är under construction men jag hittas numera också som @lalalattemamma.

Just nu håller jag på med Gradun så att tangentbordet ryker.

 

TTYL <3

Publicerad 24.02.2016 kl. 11:17

Kaklet blev nog ett spektakel

Hm medan jag velade så hann kökskakelet ta slut på fabriken så vi fick ta en helt annan riktning. Köksskåpen blir ljusgrå och köksbänken vit så med tanke på att allt annat typ är vitt så ville jag inte att kaklen skulle vara helvita. Det blev ett modernare mönster än jag först tänkt mig så får se hur det känns sen. 

Kaklet var dessutom på rea så vi kom mycket billigare undan, hoppas det blev win win. 

Dörren och farstutrappan har också hittat sin plats. Dörren var lite ljusare än vad jag trodde att den skulle vara så den skär sig lite med de omtalade foderbrädorna. Om det stör för mycket får man helt enkelt måla om dom senare. Typ trettio år senare! 

Publicerad 20.02.2016 kl. 16:27

Drömgolv

I förrgår beställde jag det. Drömgolvet. Inspirerade av franska trapphus typ. Eftersom resten av huset får vitskiftande trägolv och jag aldrig riktigt gillat klinker blev det dessa cementplattor.

​

Det har nog varit kärlek vid alla ögonkast. Golvet läggs i tamburen och kommer att ge lite färg samt intryck av en matta. Tur att det inte slog mig att man kan ha dom också i badrum så det har jag inte drömt om. Badrumskaklen är också beställda men kökskakelet hann ta slut så det får jag åka och titta på i eftermiddags. Men först brunch! 

Publicerad 18.02.2016 kl. 08:36

Raska vändningar

Småbarnslivet vänder sig och vrider sig i raska kurvor. Som om det inte skulle vara nog att bara ha en ung familj så ska jag få klart min gradu i mars och huset lika så.

Kanske jag sen kan få tillbaka lite zen?

I natt så blev det inte så mycket sovet, fick dessutom föra Kisen till dagis för han var så borta att han inte orkade i tid till morgonmålet. Jag hann ändå beta av lite på gradun så det blev lite 50 50 morgon liksom.

Nu börjar det nog ryka i knutarna, nästa vecka ska jag peppa mig själv till att förvandla min gradus två kapitel som ännu behöver jobb. Det SKA gå.

Publicerad 17.02.2016 kl. 11:58

Öronbedövande!

Är helt slut i hjärnan och kroppen. Vägen upp gick så bra trots mörkret och vägen ner var hemsk! Lilla flickan började skrika innan vi ens hunnit bort från Vasa motorväg, vi testade allt. Byta blöja, amma, flaska, mer kläder, mindre kläder. Hon blev så ilsken att hon kallsvettades och sen när jag bytt till torra kläder så bajsa hon och vi fick byta och sen spugla hon ner sina nya kläder. Suck. 

Veckoslutet var så prefekt, måst försöka orka blogga om du senare. 

Publicerad 15.02.2016 kl. 15:00

On the road again

Så glamoröst det är med roadtrip till Österbotten...

​men är taggad inför en Vasahelg!

Mörkt som Mordor är det nog. 

Publicerad 11.02.2016 kl. 18:36

Tanter, barnvagnar och spårvagnar avsnitt hundratusen

Jag får fel i huvu! Att vara gravid och få barn ha fått mig att totalt tappa respekten för tanter. Min mamma uppfostrade mig att man skulle vara artig i spårvagnen och det tror jag att de flesta Helsingforsare som är min ålder eller äldre har blivit uppfostrade till. Överlag brukar ju artighet uppskattas liksom. Därför trodde jag naivt före jag blev gravid att jag skulle få sitta på sittplatser reserverade för gravida etc. Såna vanföreställningar har jag blivit av med. Men jag överraskas ändå ideligen av folks oartighet.

Jag har bloggat tidigare om att hur tanter spring förbi och halvtacklade mig till invalidplatserna i slutet av graviditeten. Det fortsätter nu med vagnen. Idag var jag först på hållplatsen och ändå tyckte en tant att hon hade rätt att tråma sig förbi oss för att ta sig in till vagn plats.

Sen placerade vi oss på platsen som blev kvar och kom det inte då vips en tant som skulle sätta sig tätt intill vagnen (trots att det fanns andra platser i spårvagnen) och klaga på att det droppade vatten från vagnens regnskydd. Liksom va fan? 

Kan tanter sluta med sådant onödigt gnällande? Vi var där först,vi kan enbart stå på vagnplatsen. Masa dig nån annanstans. 

All den här dåliga attityden från tanter gör att jag nu sakta men säkert fylls av vrede när jag får syn på tanter. Det är synd om oskyldiga tanter, försöker låta bli att slänga evil eye dem. Det hjälper dessutom inte att man om man klagar på detta fenomen får höra att barnvagnar minsann är i vägen etc. Visst kan det ju vara lite provocerande (tydligen) att man vill röra sig på stan med småbarn. MEN det ägde ju inte förbjudet att vara artig och le och be en flytta på sig osv. Snäsandet är en dålig vana 

Publicerad 10.02.2016 kl. 12:30

Skåla i champagne

Att gå till osteopaten och bli "pinad" gör att man förtjänar lite lyx nu och då väl? Jag masade mig till osteopaten alldeles för sent, så att han inte hann behandla alla mina krämpor under min tid. Men mina öron är inte mer i lås konstant så det är skönt. 

Efteråt hade jag kommit överens om att gå och äta med J och sist i stan gick jag alltså på restaurang The Cock. Maten var riktigt god, vi åt bland annat chicken wings med wasabidipp, men restaurangen är ganska nojsig. 

 Major hipstervarning när alla drickor serverades ur otraditionella glas. Det kändes syndigt att dricka champagne ur dricksglas men på något sätt kom vi över det ;)

Publicerad 09.02.2016 kl. 21:28

Kakel spektakel

Idag har jag sprungit omkring i snöslask som en yr höna och uträttat ärenden. Från mikrofilms arkiv till plocka upp loppis, lunch med svärmor osv. 

Avslutade med kakelplanering. Jag drömde om medelhavsfiilis med skimrande turkost golvkakel men trenderna var så inte på min sida. I Finland måste man tydligen ha så mycket lutning på golvet att man inte får ha större kakel än 10x10 cm och de krossade mina badrumsplaner. 

 Nu har vi tänkt sätta turkost i duschhörnet och vit i resten av badrummet och kombinera med mörkt golv i samma toner som finns i det blåa.

Kökskakelet är ännu öppet, men vi lutar mot vitt och blått. De på bilden är jätte fina men aningen dyra... 

Publicerad 08.02.2016 kl. 22:05

Suget efter Flattered

Plötsligt kom det efter att jag läst blondinbellas blogg en tid och simultant börjat hata att ha strumpor på. En liten tanke att Flattereds ändå inte skulle va så tokigt. 

Efter att jag såg dom i bruk på Anna häromdagen så blev suget ännu starkare. Och de nya modellerna utan band lockar mig. 

​ kan man pröva någonstans i Helsingfors, eller ska jag passa på i Vasa? För fanns visst en butik som sålde åtm utomhusversionen?

Publicerad 06.02.2016 kl. 15:51

Nothing to see here

myser mest med men familj. :)
Publicerad 05.02.2016 kl. 22:03

Barnen i medelhavet

Både Nadia och Peppe har skrivit blogginlägg om Nada Nord som resonerade hos mig. Om hur alla faktiskt kan hjälpa till i flyktingkrisen. Tänker låna lite av deras inlägg för de sade det redan så bra:

Nadia om flyktingkrisen:

"Däremot undrar jag lite över var engagemanget är då det kommer till verkligt viktiga och aktuella ämnen. Det är uppenbart hur ni har raderat den döda lilla killen på en grekisk strand ur ert minne. Den otäcka bilden stannade inte länge kvar på näthinnan. För någon dag sedan drunknade tolv barn i ett iskallt hav. Två bebisar tog sina sista små andetag på en överfull båt och sjönk sedan ner till sin död. Med lungor fyllda med saltvatten. Kändes det någonstans? Ett litet sting? Eller hoppade ni över den fruktansvärda nyheten? Kanske det var mer intressant att läsa om Teemu Selännes tweet, vilket tar mej vidare till nästa grej där engemanget tycks utebli...

...Denna fredag åker Malins pappa och farbror till Lesbos med nästa team av volontärer. Hjälp dem att hjälpa köpa mat, regnkläder, värmefiltar och tält. Samtidigt stöder du den grekiska handeln där Nada-Nord inhandlar varorna de sedan distribuerar. Och som pricken på i:et så hjälper du dej själv att lätta på samvetet lite grann. Win. Win. Win."

Peppe om organisationen:

"Lyckligtvis finns det massor av organisationer och föreningar som gör sitt yttersta för att hjälpa dessa människor. Nada Nord är en av dem. Nada-Nord är en liten förening som fungerar helt med frivilliga krafter. Alla pengar går direkt till hjälparbetet. En liten del av de insamlade medlen ges till familjer som har det svårt här i Finland, men största delen går till hjälparbete utomlands. De människor som driver Nada-Nord (i huvudsak damer över 60) gör ett alldeles fantastiskt arbete, och belönades just med staden Jakobstads kulturpris för sina otroliga insatser under året som gått.

Arbetsdagarna brukar bestå av 15-20  timmar oavbrutet, hårt arbete. Föreningen delar ut mat och kläder och tar hand om de som är skadade. Minst lika viktigt är värmande kramar och lugnande ord, människorna som anländer är verkligt uppgivna när de kommer i land.

Nada-Nord  hjälper genom att köpa och distribuera mat, kläder, värmefiltar, regnponchos och tält. Alla dessa saker köper de på plats i Grekland, för att också stödja den lokala handeln där. Deras enskilda, stora punktinsatser är en ambulansbåt som kommer patrullera dygnet runt (besättningen finns redan på plats i Grekland), samt två hjärtstartare.
För tillfället kommer det in ca 2500 flyktingar varje dygn till Lesbos. Alla är dyblöta och hungriga."

Jag donerade också en slant för det här känns som konkret hjälp. Genom att donera in på deras bankkonto går alla medel oavkortat till att hjälpa flyktingar där på plats, men att donera via sms går också bra.

Publicerad 03.02.2016 kl. 12:31

Slut på fantasin tåget

På kvällarna läser nicke de två böckerna åt Kisen som jag bloggade om tidigare. Nu har han hittat på att jag ska berätta en historia om tåg också. Varje natt försöker han kräva minst tre nya historier, jag försöker överlista honom genom att berätta kortare sagor. 

Jag försökte också med att läsa sagor tidigare på dagen men han vill höra mina jätte jätte dåliga historier om tåg på kvällen. Jag antar att det är nån trygghets grej. Det är dock jätte tråkigt för berättaren så ibland när autopiloten är på kommer det lite konstiga grejer som snapsande tallinresenärer och metroåkande morbröder. 

Igår fick jag massor gjort men på natten kom det ett helt tåg med passagerare (brio) till vår säng och den lille hjälten försökte arrangera dem halva natten men de lydde inte. Till slut tvångsparkerades tåget i lillasysters tomma säng. Sen snarkade hela familjen utom jag. Därför känns det som om nån slagit mig med hammare i huvudet idag. 

Publicerad 03.02.2016 kl. 09:30

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 30 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. Jag har precis börjat jobba igen efter barnen och äntligen inom "min bransch". Från att ha varit mammaledig studerande är det en rätt stor omställning.

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more