Nya vagnen

Idag flyttar nya vagnen, Bugaboo Donkey, hem till oss. Det var meningen att vi skulle göra en utflykt med Kisen till butiken och hämta hem den, främst för att det är det BÄSTA Kisen vet att åka metro. Men nu har han nån flunssa eller något på gång, helt hängig och har svårt att sova på natten så det kan hända att Nicke får hämta hem den själv. Buhuu säger vagnnörden och metrofantasten.

Jobbigt när man måste vara ansvarsfull och tänka ut saker på förhand.

Publicerad 11.09.2015 kl. 13:38

Million dollar smile

Tidigare i veckan när jag var till tandläkaren så gick jag därifrån med morkkis för att jag kände att jag hade slarvat med min tandhygien eftersom jag fått ett nytt "början" på ett hål. Det var dessutom på ett problemområde som jag kände till men kanske inte helt orkat hålla på att putsa extra så här som rätt trött småbarnsmor.

Idag var jag till tandhygienisten på putsning och nu känns det lite bättre. Hon frågade t.ex. om jag blekt tänderna eller om jag naturligt hade så vita tänder så det kändes lite som revansch. Speciellt sen jag gått omkring och känt att mitt ökade kaffeintag gjort tänderna fulare. Fast främst härstammar det från tiden i USA. Amerikanerna har nog så onaturligt vita tänder att man känner sig som en slusk brevid dom. Fast deras tänder är ju ofta just onaturligt vita...

Jag tror att jag ska ta och köpa mera tandtråd och använda det flitigare men samtidigt också vara lite mild mot mig själv, jag har faktiskt kört två graviditeter inom två år med extra påfrestning på tänderna. Om de inte är så vita pga kaffe så är det okej, men borra det vill väl ingen.

Publicerad 11.09.2015 kl. 13:31

Ny färgskala

Igen med den här graviditeten så har jag blivit uppmanad av vårdpersonal att försöka tänka lite mer på själva babyn och positiva tankar kring den. I motsats till förlossningsrädslan alltså. Det kanske känns konstigt om man läser min blogg som ju handlar ganska mycket om graviditet just nu.

Men tankarna är nog centrerade i själva graviditeten. Babyn vågar jag inte tänka på så mycket. I alla fall inte utöver här i bloggen. Nånslags coping method antar jag. Nå igår köpte jag igen lite kläder och tvättade allt som jag hittills köpt.

Man kan säga att Tösen kommer att ha en lite annan färgskala än Kisen hade.

Färgskalan blev faktiskt lite annorlunda än jag själv hade trott, var troligen ännu mer allergisk för rosa än jag trodde. Några ljusröda plagg fick slinka med men mest finns det ljusrött i kombination med andra färger, som små prickar eller hjärtan. Prickar tycker jag är jätte sött.

Annars tycks jag fastna för mintgrönt, ljuslila och kombinationen rosa/grått. Sen finns det en hel blåvitt randigt som var Kisens gamla som jag ännu tycker att är gångbart. Men med tanke på hur sällan jag minns att jag hade kortärmade bodyn på honom så hade jag en hel massa sådana när jag gick igenom vad jag skulle spara och vad jag skulle sälja.

Det som jag saknar från utbudet är Seppälä Kids. De slutade tydligen med babykläder så allt som jag har samlat på mig nu är begangnade. Det är verkligen synd för de hade jätte söta tjejgrejer.

En annan sak som jag tillät mig göra igår var att köpa ett mjukdjur åt Lillasyster. Fast det gick lite åt skogen för Kisen hittade den i morse och blev fullkomligt kär. Alltså han föreställde till och med en röst åt Pingu. Han som helst sover med bilar och bussar och väldigt sällan bryr sig om  mjukdjur...

Jag fick den tillbaka när han skulle till dagis men det kan hända att vi får idka byteshandel. Jag borde nog ha tänkt på att pingviner är hans favorit men jag försökte bara hitta något lika mjukt som hans Bamse.

Här en helt färsk Kis, just hemma från BB nedbäddad i mammalådan med sin pinfärska Bamse. Då såg jag bara "bebis" nu ser jag lite mer mini-nicke som alla dillade om då.

Publicerad 10.09.2015 kl. 10:06

Loppisdagen

Nu har jag lämnat små små kläder på loppiset. Alltså hormonella kvinnor borde inte få göra sånt, ingen vettig människa blir väl upprörd över att göra sig av med för små kläder? Det kändes ändå lite jobbigt att lämna alla minnen i form av Kisens kläder till allmänt beskådande.

Själv tycker jag ju att det är fina kläder men man vet ju inte alls vilken åtgång det kommer att ha. Hoppas ingen stjäl nåt.

Publicerad 09.09.2015 kl. 15:24

Myllypuro madness

Fick glädjen att köra till Kvarnbäck för tandläkartid klockan åtta på morgonen. Vanligtvis är jag helt ok med att gå till tandläkaren eftersom jag brukar ta hand om mina tänder men klockan åtta på ringvägen är inte helt min favoritsyssla.

När jag börja köra bil så hände det att folk fråga mig hur jag vågar köra i stan. Det hade nu aldrig fallit mig in att man skulle vara rädd för det, hemskt mycket alternativ fanns ju inte om man bodde i främre tölö och tänkte sig använda bil ibland. Helsingfors är ju inte Manhattan om man säger så. Där var jag helt glad att det var Nicke som körde, men nog körde jag helt glatt i DC. Vanligtvis händer det ju inget värre än att man måst ta en runda till om man missar ett avtag. T.ex. för att man har hyrt en Mini och alla andra kör SUV och inte märker att man försöker byta fil...

Nå ja, men oberoende så tycker jag det är mer störande att köra på Ringvägarna än inne i centrum. Det tog 20 minuter ena vägen och 40 minuter tillbaka. Dessutom så visade sig att jag har ett aktivt hål! Det har inte hänt mig sen lågstadiet typ. Måste vara graviditeten och den ökade kaffekonsumtionen sen Kisens födsel. Nu får jag bara ta och börja använda tandtråd bättre... Inga ursäkter och så hoppas jag att det här hålet avstannar snällt.

Publicerad 08.09.2015 kl. 10:13

I det åttonde inseglet

eller månaden. Jag fortsätter svara så där svävande på hur jag mår. Det är svårt att beskriva för sådana som inte varit själv i åttonde månade nyligen känner jag. My world is discomfort.

Vi kör vecka 32 nu. Här är jag på väg på en doktorsdisputation, det gick bra att sitta lite på två timmar, trodde jag under tiden. Men när jag steg upp från träbänken så började en så infernalisk foglossning att jag knappt kunde gå. Veckoslutet fortsatte i samma tecken.

Dags att göra sammanfattning av åttonde månade känner jag:

Halsbränna: Väldigt sporadiskt ännu.
Ryggbesvär: Nja, ännu inget jämfört med förra gångens smärta. Lite nu och då gör det ont.
Bäckenbesvär: Om man med bäckenbesvär menar att foglossningen gjort mig uppmärksammad på skelettdelar som jag aldrig kännt förrut så jo för helvete. Men inga inkontinensbesvär eller sånt.
Ligamentsmärtor: Jo, det känns nog lite i undre magen.  Promenader är jobbiga.
Foglossning: Aj för helvete. Jag tror att panadol är en placebosammansvurning som prästerskapet och andra kvinnomotståndare har hittat på. Den medicinen har då ingen jävla verkan på mig. Men tar den ändå för säkerhets skull. Om det annars skulle vara värre.
Muskel- och vadkramper: Vadkramperna är en ny fantastisk bekantskap. För vad behöver man inte mer än lite krampande ben. Fan-fucking-tastic
Åderbråck: Forftfarande inget nytt! Hoppas det håller i sig! En postiv punkt att fästa sig vid.
Hemorrojder: Nej.
Nästäppa: Inget värre.
Urinvägsinfektion: Tack Gud nej.
Känsligt tandkött: Njaaa. Men har tandläkartid imorgon för har nog lite haft olika fantomkänslor i tänderna.
Bättre hy och hår: Alltså förra gången tappade jag inget hår, men nu tappar jag som vanligt, kanske lite mer än vanligt känns det på något sätt som. Men mitt hår är ju rätt tjockt så det märks nog inte alls. Utom att jag får städa hela tiden när det finns hår överallt. Men tycker det ser glansigt ut.
Illamående: Om blodsockret blir för lågt kan jag nog må lite illa.
Ömma bröst: Nej.
Viktökning: ca. 6 kg
Trötthet: Jo.
Upp och ner i humöret: nå jo
Strimmor på magen: Fortfarande inga nya, score!
Putande navel: Nej.
Svullnader: Näj
Yrsel: Ibland.
Förhöjd kroppstemperatur: Inte vad jag vet. 
Blodbrist/järnbrist: Det hade faktiskt gått upp nu efter att jag käkat preparat med järn två gånger om dagen. Är faktiskt lite stolt över att min strategi verkar fungera. Satsar på att försöka hålla det bra nu så man inte behöver tänka på att bebisen sen får hård mage av järn.
Sammandragningar: Ganska lite.
Sömnproblem: Mera problem med att svänga sig från sida till sida...
Konstigt matbehov: Känner kanske lite förhöjt behov av sötsaker? Som chokladglass. Ibland känner jag också att det enda som hjälper mot illamående är något bakverk... Jag är också helt beroende av Arnolds tonfisk bagel. Kunde äta det varje dag... Men mest för att det känns neutralt och bra. Kycklingaversionen håller i sig lite.

Förra listan här.

 

Publicerad 07.09.2015 kl. 10:59

aj, för fan!

Okej så tidigare har jag tydligen lite haft ledvärk. Nu har jag foglossning med stort F. Hoppas det går om... Det känns som om nån sku ömsom knivar mig i höften och ljumsken, ömsom dra i det nyligen knivade området. Måste nödköpa panadol på stan, fast tror mest det var fejkmedicin och inte värkmedicin för nån verkan hade den i alla fall inte. Vecka 32 typ imorgon. Tjoho.
Publicerad 04.09.2015 kl. 17:02

Flyktingkrisen

Åh världen. Precis som de flesta föräldrar med små barn (och normalt funtade andra människor också) så gör det så fruktansvärt ont att se bilder på drunknade små barn. I blöjor.

Egentligen tycker jag ju inte att man ska sprida sådana bilder, av respekt till de förlorade liven. Att deras existens på denna jord ska reduceras till ett (om än välmenat) propaganda verktyg. Men det är onekligen ett effektiv vapen mot passivitet. Speciellt om man råkar ha ett barn i samma ålder som offren på bilderna och man är bekant med den lealösa barnakroppen, som ändå brukar se ut så när den somnat mitt i en lek eller liknande, och inte för att den nått sin resas slutdestination.

Just nu måste väl åtminstone flyktingmottagningarna i Helsingfors dra efter andan och gå igenom de donationer som de hittills fått, jag tänker mig att jag donerar kläder och sånt efter det. Pengar valde jag däremot att skänka just nu till kyrkans utlandshjälp. Det finns många fina organisationer som ordnar hjälp, själv brukar jag donera till kyrkans utlandshjälp eftersom det inte är en gigantisk instans som Röda Korset. Men allt är väl hemmåt.

Men ändå, låt bli att dela bilder på avlidna barn. Jag läste om flyktingfamiljen vars sons bild nu sprids som en löpeld kring jorden och hur svårt det är för pappan, som är familjens enda överlevande, att överhuvudtaget fortsätta existera (fritt översatt från artikeln). Om hur folk kämpat i Kanada för att rädda just den här familjen bara för att se deras kroppar överallt i social media. Det är bra att vi talar om Syria och hur kriget där skiljer sig från andra humanitära katastrofer men vi kan väl dra gränsen ändå vid att använda andras barn.

Publicerad 03.09.2015 kl. 14:40

Eh

Energin börjar verkligen ta slut nu. Dålig timing då jag ska försöka få in både opponering, egen textinlämning och tent... Kommer på lite bloggämnen men när jag sätter mig vid datorn ekar det tomt. Men imorgon (eller nästa gång vid datorn) ska jag blogga lite om barnklädsloppis.
Publicerad 02.09.2015 kl. 18:47

Wake me up when september ends

Jaha, så har vi sista september augusti. Det betyder att jag har två kalendermånader graviditet kvar åtminstone och jag är så obeskrivligt trött på mängden obekvämthet att jag inte hittar nån humor i det överhuvudtaget. Ligger jag eller sitter jag i vissa ställningar så är det relativt neutralt men igår fick jag ligga i sängen största delen av dagen p.g.a. muskelkramper och sjuk trötthet. Fick kämpa mot kvällen för att hålla mig vaken så att jag skulle sova på natten.

Jag valde ändå att föra sonen till dagis (i motsats till att Nicke skulle ha fört) och det var fel val. Det gick nog runt i huvudet och varje gatukant eller annat som jag måste skuffa vagnen över skar i magen. GNÄLL GNÄLL.

Fucking 8-9 veckor kvar av det här, jag blir tokig av mindre. Sen tänker jag hur stor procentuell del av Kisens liv jag har varit en gnällig mamma som man inte får hoppa på och det gör mig också ledsen.

Höst skriker Allén och höst sa också temperaturen ute. Höst skriker uni åt mig. Jag är glad att jag ännu studerar full tid och att regeringens begränsning av subjektiv dagvård inte ännu drabbar oss så att Kisen får vara ute i hösten. Istället för att vara inne och inte kunna springa av sig. Men får se nu hur det går med mina tenter med den här farten...  Jag är nog inte byggd för att vara gravid.

Publicerad 31.08.2015 kl. 09:56

Den rullade vidare

Brio go:n rullade vidare idag. Skönt å ena sidan att vi fick den sålt, fast å andra sidan är jag nog fortfarande tveksam till om jag kommer att gilla den nya Bugaboo Donkeyn lika mycket. Speciellt kommer jag att sakna Brio Go:n fantastiska "styrstång".

En hel del annat också. Jag vet att jag har svårt att släppa liknande saker så får bara göra ett försök. (I-landsproblem i högst grad, men hormoner hjälper inte helt om vi säger så.)

Det hjälper lite att det var ett gulligt par som köpte vagnen.

Den nya vagnen är reserverad och reserveringsavgiften betald så egentligen är det väl bara att hämta hem den och börja testköra...

Publicerad 29.08.2015 kl. 15:33

1700-tals fransyskan

Min tentbok vet berätta för mig att den medelmåttiga 1700-tals fransyskan från bondebefolkningen gifte sig sent som "25-27-åring" och fick "bara fem till sex barn" av vilka två till tre överlevde till vuxen ålder. Den dagliga matransonen bestod oftast av 2000 kcl gröt gjord på bröd och vatten (huäää). Sällan hade de ändå möjlighet att äta ens så mycket. Grönsaker sporadiskt och kött bara ett par gånger om året. I och för sig helt ekologiskt men kanske liiite väl spartanskt.

Eh, jag tror att 2010-talet är mer min melodi trots allt.

Edit. Det är förstås orsaken till att folksägner som Hans och Greta m.m. fokuserar så häftigt på mat. Olika versioner av Hans och Greta som följer samma storyline gör det troligt att det t.ex. var mycket vanligt att man övergav sina barn när maten tog slut. Styvmödrar var också en vanlig förekomst eftersom föräldrar och speciellt utsatta mödrar ofta dog i förtid. Inte alls en deprimerande tentbok.

Publicerad 27.08.2015 kl. 10:36

Same old, same old

Här har det inte hänt så hemskt mycket. Har hämtat min tentbok om kattmassaker, köpt frukt från torget (finska äppel och plommon finns nu åtminstone på salutorget) och blivit riktigt jävla otålig med den här graviditeten. Det är som om jag skulle ha två BF, det verkliga och nästa besök på bb. Båda känns som halva evigheter.

Vilket gör att jag har dragit i en till växel av obekvämthet. Krockar med magen, magen är obekväm när jag ska sova osv. Klagar verkligen inte på att barnet är aktivt i magen men det är ju lite ansträngande efter sjuttioelfte slaget mot urinblåsan.

Försöker boa via nätet istället. Den här sittdynan kostar t.ex. 19 euro så den hade jag gärna köpt.

Tyvärr var jag i valet och kvalet för länge så den han sälja slut, valde en annan reaprodukt istället.

Inte alls en lika praktisk färg... Snart börjar ändå klottsäsongen när man ska hämta på dagis så det kan vara bra att ha skydd i båda vagnarna. För 19 euro så stör det kanske inte så mycket om passformen inte är perfekt? (famous last words)

Dessutom klickade jag hem en ny badtermometer eftersom vi lyckades slå sönder mammalådans och jag känner att jag som gärna badar i supervarmt vatten är dålig på att avgöra rätt temperatur. Måst förresten leta reda på alla delar till babybadkaret, somt är på lande i bastun och såmt har försvunnit i något hål. Samma hål verkar ha slukat babylarmets laddare och alla strumpor i storlek mini...

Edit: Ups, glömde skriva varifrån dynorna var, tack Anna :D De är från Jollyroom. Enligt barnvagnsbloggarna (eh jag vet, har ett problem) så är de inte helt optimala då de saknar fästen uppe, men för 19 euro så orkar åtminstone jag ta fram sylådan om det visar sig vara ett problem.

Publicerad 26.08.2015 kl. 10:08

Besök på hjärntvättningsklinken

Så kändes dagens besök på barnmorskeinstitutet. Känner mig helt matt efter läkarbesöket som var kontrollbesöket i vecka 30. Mina förhoppningar om att få ett snittdatum fastställt grusades på ca 30 sekunder och trots att läkaren kände sig tvungen att med jämna mellanrum försäkra mig om att jag inte var tvungen att föda nedre vägen så var det nog en häftig och kraftig dos propaganda.

Hur många gånger jag berättade att tanken på snitt är det enda som fått mig att lugna ner mig den senaste månaden så gav läkaren inte upp. Dessutom fick jag helt motsatta råd nu än förra gången från barnmorskan... Jag säger att det är en hjärntvättning eftersom jag alltid i ca en timme efter besöken känner mig lite mera bekväm med en igångsättning men det försvinner ju mera avstånd det blir mellan mig och barnmorskeinstitutet. Får se nu var vi landar på sista besöket om  ca 6 veckor. Jag som ren hann hoppas på att aldrig behöva sätta min fot på barnmorskeinstitutet igen.

Det verkar som om läkaren verkade tro att jag tycker att det skulle vara roligt med ett kejsarsnitt eller helt obevandrad i de olika alternativen. Det har tydligen ingen skillnad vad vårdpersonalen skriver för meddelande till varandra då de ändå inte läser vad den föregående personen har skrivit...

Nu ska jag försöka sova en stund. Postitivt är åtminstone att flickan mår bra, väger ca 1,2 kg och ligger med huvudet neråt. Vi fick se jätte fina ultra bilder på henne men tyvärr blir de inte så bra kvalitet på papperskopiorna.

Publicerad 24.08.2015 kl. 14:56

Bisarra drömmar

I vanliga fall går jag inte omkring och lider av "dåligt mammasamvete" men såklart är jag ju inte immun mot det fenomenet. Det dyker upp lite när som helst, t.ex. när jag inte orkar gå till parken med barnet för att jag hatar allt som har och göra med parkhäng (sand, andras ungar som inte samsas, samma mammor som orkar gå dag ut och dag in i parken och trivs där längre än fem minuter etc etc).

I natt drömde jag att Nicke och jag reste runt Nya Zeeland utan Kisen. I drömmen hittade jag Kisens kritor och ritpapper i min rinka och drabbades av så förskräcklig längtan efter barnet att jag direkt vaknade. Under natten hade tydligen Kisen tassat till vår säng utan att jag märkt det. Det var något ironiskt att vakna till så intensiv saknad av barnet, bara för att vakna och inse jag låg tio centimeter ifrån honom. Jag ville ta och bamsekrama honom men det hade inte varit helt klokt så istället låg jag vaken och funderade över den verkliga orsaken till samvetskvalet.

Ganska exakt tre år (!) sedan på Maungakiekie, vi vandrade fritt mellan de här bestarna och Nicke var övertygad om att tackan skulle anfalla oss om vi kom emellan henne och lammen. Nån behövde/ behöver en lektion i biologi.

Från typ samma dag, kunde inte låta bli att ladda upp den här bilden. Så här blond har jag nog aldrig varit  tidigare och kommer nog aldrig att vara det igen. Blond och inte hemskt blåögd i praktiken men nog omedveten om allt som heter dåligt mamma samvete.

Ja, det dåliga mamma samvetet kommer nog säkert från tanken på förlossningsavdelningen. Innan Kisen föddes förstod jag inte alls tanken på att mammorna ville hem till sitt första barn. Jag tyckte det var hysteriskt och att andra barnet förtjänade sin ensam tid med föräldrarna. Nu märker jag till min förtvivlan att jag har samma känslor som den gode Blondinbella, att jag känner dåligt samvete för att jag avslutar Kisens tid som ensambarn (helt orationellt är jag medveten om).

Med kejsarsnitt blir man ju antagligen tvungen att vara tre dagar på avdelningen och det känns nog ganska hårt. Dels för att jag absolut avskydde avdelningen och inte kunde slappna av där men dels också för att sonen kommer att måsta vara borta från oss så länge. Vet inte helt hur vi ska lösa den ekvationen ännu...

Publicerad 24.08.2015 kl. 09:58

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 30 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. Jag har precis börjat jobba igen efter barnen och äntligen inom "min bransch". Från att ha varit mammaledig studerande är det en rätt stor omställning.

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more