Sportlovssjuka

Sportlovet hade en rivande start, vi skidade på isen, åkte pulka och fällde träd. Sen kom det en envis flunssa som däckade oss en och en.

Skidturer inställdes, träd blev ofällda och ersattes av näsdukar och halspastiller. Lite småbittert förstås att inte kunna skida på isen som jag så sett framemot efter dåliga isår.

Men vi har fin utsikt över isen och har istället sett på när andra har njutit i solen medan vi själva legat och hostat i något hörn.

Publicerad 23.02.2017 kl. 13:09

Tröttheten

Jag skrev min sista tent på uni och sen dess har jag varit trött. Så trött. Vet inte om jag någonsin känt mig så här trött. Annars mår jag bra, planerar på att börja söka jobb efter julen eller så.

Jag vet inte om det är stressen som har släppt eller om det är för att Kisen kommer tassande mitt i natten och jag inte vaknar till det och plötsligt bara inte har rum att slappna av i sängen.

Tösen varierar med att vakna en gång i natten, vakna två gånger eller sova hela natten, så helt bra med andra ord. Ingendera av barnen äter ett skvatt just nu. Eller Kisen äter spenatplättar med säkerhet och köttbullar ibland, fiskpinnar säger han sig äta men det stämmer inte och så äter han också makaronilåda några gafflar. Flickebarnet äter äppel, frukt men ingen gröt, ingen varm mat förutom nuggettar från mäccen. Ost äter hon också. Fast jag vägde henne och fick det till 8,1 så den ökade mängden mjölk verkar kompensera.

Igår firade vi Tösens ettårs dag, ska eventuellt blogga lite om det.

Publicerad 07.11.2016 kl. 11:28

1 års rådgivning

Vår lilla flicka blev ju 11 månader och idag hade vi redan ett årsrådgivning. Hon hade växt på sin egen kurva och var nu 7,7 kg, blev helt överraskad, speciellt när jag vägde henne för några dagar sedan och hon vägde 7,3 men bättre så här så klart. Särskilt lång är hon inte heller med sina 70 cm.

Det skulle vara lustigt om hon hölls så här liten när åtminstone min sida är rätt lång, jag är typ kortast med mina 168 cm. På grund av vår utlandsresa fick hon också MPR vaccinet nu vilket betydde att hon fick tre sprutor. Det uppskattades verkligen inte, hon visade riktigt sin andra ytterlighet. Från att ha varit solig och pratsam hela besöket blev hon arg som en varg. Men det är kanske inte så konstigt med tanke på att hon var ganska trött.

Att lägga henne gick dock ganska bra igår kväll, tog en stund med skrikmängden var inte så stor. Längtar dock att komma hem från stan så att jag får plocka hem min lilla pojke men först måst jag till uni och få min dom!

Publicerad 04.10.2016 kl. 10:54

Dagisbloggen

Det fungerar fortfarande inte som det ska på dagis. Det verkar inte finnas någon som Kisen riktigt kan leka med i gruppen. På dagiset har han kompisar men inte i den egna gruppen. Det är så otroligt ångestfullt. Jag vet inte hur vi ska lösa det här och hur vi ska gå vidare.

Han går dit fortfarande helt okej, han hoppas väl på att få leka med sina kompisar från den andra gruppen. Men han har slutat äta där. Det är inte ett bra tecken tycker jag.

Men vad kan man göra, förutom att flytta liksom?

Publicerad 27.09.2016 kl. 18:14

Måndag efter städningen

Städningen var på onsdag, nu fyra dagar senare gör vi fortfarande vårt yttersta att hålla det städigt. Är nog jätte nöjd att vi tog städning då, synd bara att vi inte kan ha städtjänst jämnt. Gud vad skönt det skulle vara!


Inte ett dammkorn...

Sömnskolan har gjort framsteg ÄNTLIGEN. Nu gråter hon bara lite istället för att vråla som om domedagen var här. Eldprovet blir på trosdag när Nicke är på arbetsresa över natten. Då får jag ensam lägga båda barnen. Förra veckan när jag gjorde det slutade det i katastrof och panik hos flickan. Hon kunde inte alls läggas före Kisen. Så på torsdag får jag hoppas att svärföräldrarna lyckas trötta ut Kisen så att han somnar tidigare (vi har föräldramöte på dagis så de ska vakta). Wish me good luck!

Publicerad 19.09.2016 kl. 13:15

Long time no see!

Sorry för den igen oplanerade pausen. Det är lite mycket som händer i lifvet just nu. Tenter och dagisinskolning och sömnskola.

Jag vet ju knappt var jag ska börja. Kanske dagiset eftersom det blev en sån cliffhanger... Dagiset går bättre. Jag tror nog det blir bra också med tiden. Inte kan man säga att det går super, men jag tror att Kisen börjar lita på dagispersonalen och jag har väl också börjat lita lite mer på dem.

Kisens dagiskompis från gamla dagiset har också börjat där nu och förra veckan mötte jag en lika ledsen mamma som jag var för några veckor sedan. Jag försökte trösta henne att vi stod där och grät tillsammans med Kisen men att det nu är aningen bättre. Hon kanske inte blev så övertygad för jag hade en lite mer ledsen kille den morgonen... Men ungefär varannan morgon går bra!

En tråkig sidoeffekt av dagis är så klart dagisbobborna. Kisen har (peppar peppar) klarat sig undan hittills men lillasyster fick sig en ordentlig flunssa. Vilket inte är så konstigt eftersom många av barnen på dagis vill paja henne i vagnen och en väldigt snorig kille gjorde det innan jag hann stoppa eftersom jag var upptagen med en ledsen Kis. Nu har vi snor som jag aldrig har sett snor...

Vilket kom väldigt olägligt eftersom vi nu började med sömnskola. Och det går ju jätte dåligt. Lägg till ännu att jag hade bestämt att jag skulle tenta i september så blev det ju inte en så bra månad av det här. MEN nu beställde jag hem en städare till onsdagen, om jag får hela lägenheten städad så kanske jag har lite mer ro att läsa på tenter istället för att jaga dammråttor hela tiden...

Ifall nån vill understöda vår städning och sin egen så kan ni använda koden IM94N5 på freska.fi så får både ni och jag -25 på nästa städning (detta är inte samarbete, bara en vanlig bonuskod som vilken som helst ny kund får dela med sig av).

Jag har stora förväntningar av ett skinande städande hem.

Publicerad 12.09.2016 kl. 11:21

Att stå och gråta på en dagisgård

Där stod vi då, pojken och jag, i ett hörn av dagisgården. Han, fullkomligt hulkande av gråt och jag med tårar rinnande ner för kinderna. Dagisinskolningen hade börjat en kvart tidigare och vi stod där och grät i en halv timme till. Sen gick vi hem.

Då har ju Kisen gått på dagis redan i ett och ett halvt år så man kan ju inte precis kalla oss noviser i det hela. Allt gick bara väldigt fel idag. Kisen bytte från sitt lilla underbara dagis till Det Stora Skrämmande dagiset. Hela sommaren har det molt i mitt bakhuvud, hur ska det riktigt gå? Inom 15 minuter hade dagiset bevisat att mina farhågor inte var obefogade. Kaotiskt. Högljutt. Personal som inte har koll.

De som ska bli hans dagistanter, hans klippor speciellt sen när han är där heltid, efter våra vårdledigheter, gick förbi. Hjälpte inte, tog inte det där dagistaget. Svarade inte på frågor. Jag kan ju trösta mitt eget barn, det är ju inte frågan om det, men jag kan ju inte börja bestämma på dagis. Där ska det ju vara dagisregler.

Först grät ju inte jag, men sen grät jag också. För att han var tre och inte fick gå kvar i idyllen, för att vi inte har möjlighet att ha honom på privat dagis just nu. För att jag om en vecka ska lämna honom där och gå iväg.

Efter att vi stått där i vad som kändes som en evighet kom en mer rutinerad barnträdgårdsledare fram, hennes skift hade nyss börjat och hon såg oss till slut. Vi kom överens att vi skulle gå hem och försöka på nytt igen. Får se hur det blir nu, jag känner fortfarande att Kisen behöver leka med andra barn i sin ålder en del av veckan men inte så här.

Publicerad 15.08.2016 kl. 21:59

Satans krupp

En ytterst ovälkommen gäst är (falsk) krupp. När Kisen var lite på ett år kom den första gången på besök, då till totalt oförberedda föräldrar och med sin kompis febern. 

Nu lät Kisen visserligen som ett lungsanatorium men hittills verkar han feberfri. Det viktigaste är att lugna barnet om den får ett kruppanfall. Vi har turen att ha en balkong så han fick sitta där och andas en stund. 

Ikväll är jag lugn, men jag minns ännu och kommer alltid att minnas hur hemskt det var att vakna till att han inte kunde andas då för två år sedan. Hade inte Hanna (?) bloggat om Hubbes krupp (om jag minns rätt) strax före så hade paniken nog varit total då. 

Nu tog det hittills bara en liten stund, men vi får se hur natten går, och vår plan att åka ut till skärgården med den... 

Älskade pojke, hemskt att höra honom rassla.

Publicerad 06.07.2016 kl. 01:18

Tre år

För exakt tre år sen låg jag på barnmorskeinstitutet och födde. I normala fall är jag inte en hippie när det kommer till medicin men jag kan nog inte för mitt liv förstå varför vi kvinnor har låtit (manliga) läkare tvinga ner oss och föda liggandes på rygg. Finns det någon mer onaturlig ställning att föda i egentligen?  Man har ingen nytta av gravitationen till exempel. 

Nå ja, för tre år sen hade jag väl inte så mycket val eftersom diverse pulsmätare måste hållas på. För tre år sen fick jag också fortsätta och kämpa i några timmar till medan jag nu tänker sova för att orka fira vårt "stora tåg". Vi har tänkt ge ett paket på morgonen och ha morgonmål hemma och gå lite senare till dagis antagligen. Sen på kvällen ska vi ha några paket till och favorit maten carbonara. 

På veckoslutet ska vi ha kalas, givetvis med tåg som tema. Thomas tåget förstås. Jag har pinnat lite idéer och bett om lite hjälp med maten, hotdogs och tåg cupcakes på menyn, bland annat! Samtidigt får "tjocka" släkten också se Huset. Fast vissa har tjuvstartat och traskat runt lite grann, bland annat Tösens gudföräldrar som jag räknar med att ska fungera som tösavlastningsyta, nu sista (?) släktkalaset de kan ta det riktigt lugnt. Den blir det andra bullar när deras egen typ kikar ut. Muahahaha ;)

Publicerad 13.06.2016 kl. 22:56

Brunch, babyheimlich och blodbad

Ja den här dagen kan man gott kalla för berg- och dalbana. Först började vi med den vanliga kaos som inleds när det är jag som ska föra storebror till dagis. Två personer som är släkt till mig (säger inte vem för att inte genera nån) bestämde sig för att uträtta ett större ärende just före vi skulle ut genom dörren så vi blev försenade till dagis. Vilket betydde försenade till brunchen. Som tur hade jag förvarnat om det senare. Dagis är generande nog vana med det.

Tösens hår växer ut blont, jag undrar vad som hände där vid fyra månaders åldern som fick färgen att ändras?

Sen somnade faktiskt Tösen i bilen men var ändå rätt purken på brunchen hos gumor Jessica som vi helt fräckt bjöd in oss till. Tösen fick smaska på en gurkskiva och tyckte det var gott. Jag smaskade på en massa annat och tyckte det var gott. Hade jag vetat att nästa gång jag åt mat hade varit vid 18 så hade jag nog ätit lite mer ändå...

Sen fick Tösen mat eftersom hon ville äta en massa obabyvänligt allra helst. Det fungerade inte helt prima eftersom hon ändå ville smaka på allt så fick hon lite tugga på en bit bröd. Så tänkte jag inte efter och gav inte brödkanten som jag borde ha gjort utan innandömet. Som hon sparade i kinderna och sedan svalde allt på en gång. Så klart fastnade det i halsen. Så klart. Så fick jag testa att mitt babyheimlichgrepp ännu var rutinerat. Tacka gud så var det ju bara lite bröd så det kom ju allt ut till slut.

Just i stunden tycker jag inte att det ät så skrämmande, men efteråt börjar jag så klart tänka att vad om jag inte hade fått ut allting osv...

Något att komma ihåg...

Sen svängde jag hem och dammsög och hann precis i tid till dagis vårfest... heh. Väl hemma var vi lite spralliga när vi skulle tvätta händerna med Kisen (jag säger vi, men en av oss stod rätt stilla om vi säger så, dock bar den senare nog ansvaret så det går jämnt ut) och rätt som det var brakade Kisen in i lavoaren med hakan först och tänderna gjorde hål i underläppen. Som det kom blod och tårar. Som tur brukar det se värre ut när det blöder i munnen än det är.

Nå ja, resten av kvällen så gick nu rätt okej. Det ser kanske inte mera ut som om jag hade hunnit städa och men däremot fick jag barnena rätt bra lagda själv. Det är en tid sen jag prövade på det, då var Tösen så liten och utan rutiner att det bara var normalsvårt. Nu hade jag dom i var sitt rum och i ett skede grät dom båda och jag förbannade deras far, men på något sätt fattade Kisen att han inte kunde busa så mycket som vanligt och så sov han. Efter en halv timmes grovjobb. Tösen somnade också nästan av sig själlv. Nästan.

Med tanke på att ingendera av barnen fick bestående men så slutade vi på plus väl idag.

Publicerad 19.05.2016 kl. 22:23

Folk med fler barn är knäppa

Vilket dygn vi har haft. Det började med att Kisen blev sjuk och jag steg upp med honom, medan vi var i badrummet lyckades Tösen rulla under sin pappas hand och falla mellan sängen och resesängen. 

Om något är ett hemskt ljud så är det ljust av när ens barns huvud slår i marken. Nå som tur så hindrade resesängen lite fallet så det hände inget, hon slutade direkt gråta när jag fick henne i famnen. 

Gårdagen gick mest i att försöka avgöra om sonen var sjuk eller inte och vilken grad av ingrepp som krävdes. Småjobbigt också att värkmedicinen blev hemma och det tog en tid innan vi hittade ett jouröppet apotek i kyrkslätt. Blev inte så mycket familjennjutande liksom. 

Idag är nicke på jobb igen och jag får ingenting gjort. Ingendera av barnen går med på att sova dagssömn och ett uppslag gradupapper är allt jag hann gå igenom. Men hoppeligen blir det lite bättre på eftermiddagen! Kisen sover nu inte dagssömn, han är rätt purken på kvällen men åtminstone sommar han hittills tidigare än de mardrömstiderna vi haft på senare tid... 

Edit. Rubriken syftar på att jag int förstår hur man får det att gå ihop med fler barn. Otroligt! 

 morgonmålet var ännu lugnt och skönt igår, men sen... 

Publicerad 06.05.2016 kl. 12:58

Värsta trotsmorgonen

Ja idag var nog en ordentlig trots morgon. Jag har en tendens att överprestera och fick dåligt samvete för att Kisen går så tidigt till dagis och började föra honom själv halva veckan. Efter dagens trots och gråtfest är det bara att konstatera att det fungerar bättre om hans pappa för honom. Så får han äta i lugn och ro på dagis.

I morse orkade jag inte mera diskutera så när han klädde på sig skorna utan strumpor på fel fot så fick det gå så då. Dessutom ville han ha på sig sin gröna rock som är en täckjacka. Den fick han då också dra på och så tog jag halaren under armen till eftermiddagen. Väl på dagis var han världens sötaste och vinkade så sött till mig att jag vill ta honom med hem.

Så här kan det se ut ibland. Kroppen full av trots och spring.

Ja, ja. Nu ska jag inte öda tid på att blogga utan försöka klämma ut några stycken gradu!

 

Publicerad 27.04.2016 kl. 10:48

Inte redo

En tid tar det nu varit lite krångligt med vagnpromenad. Om Tösen vaknar i vagnen så blir det ofta idel skrikfest. Det går liksom inte att vagga henne tillbaka i sömn. Det är bara att face the facts. Hon måste få byta till sittdelen. 

Jag började nästan grina, jag hade nog behövt mycket längre tid att mogna med beslutet men hipp som happ var det bytt. Nu går det inte längre att bara lägga henne utan att spänna fast henne i vagnen. (en petitess jag fastnat för)

Nu börjar en stilla svansång till babytiden. Med första barnet var det många "första si och första så", med andra barnet troligtvis sista gången i liggdelen (buhuuu), sista gången i side caren som vi byggde med kärlek enligt mammalådans madrass så dem börjar strax vara för liten. Lådan som var så stor när vi första gången la Kisen i den. Det kändes ju som om han skulle kunna sova där tills tonåren... (inte riktigt så klart) 

Så klart har vi en massa babytid kvar, ännu en kort stund är vi under halva tiden av min mammaledighet innan maken tar över. Nä vet ni vad, nu blev det sånt ältande att jag ska försöka lägga mig så jag kan gå till barnmässan med friska tag! 

Publicerad 14.04.2016 kl. 23:03

En trött påsk

Vi har haft familjetid efter den rätt krävande graduspurten. Nicke har varit pappaledig, jag har klippt håret utan barnvakt (hejdå 30 cm!), vi har städat, städat och städat. Brunchat själva och bjudit på brunch. 

Promenerat 8 km varje dag och lagat mat. Det har varit skönt men också väldigt krävande att underhålla Kisen som varit på så trotsigt humör. Han börjar bli svartsjuk på lillasyster nu, vi försöker sätta ord på hans känslor och hjälpa honom över det värsta man lätt har det nog inte varit. 

Tösen har ätit sin antibiotika, hittat sina fötter. Hon är ganska mammig jämfört med Kisen i samma ålder. Har tittat på bilder av Kisen och kommit fram till att han nog var mycket skalligare som bebis än jag ville erkänna då. Heh. 

Publicerad 27.03.2016 kl. 18:51

Fyra månader med lillasyster kanin

Idag var Tösens fyra månaders rådgivning. Vilka fyra månader det har varit, ljuvligt för det allra mesta. Litet småkämpigt ibland med gradun men äntligen börjar det fanskapet vara lite lite grann "voiton puolella".

Jämfört med Kisen är lillasyster en riktig lättviktare, på sin fyramånaders rådgivning vägde Kisen 7,8 kg medan tösen nu väger 5,8 kg. I förhållande till sin längd är hon aaaningen på minussidan så vi ska börja ge lite gröt snart och förstora smakportionerna lite grann.

Hon har också lite problem med sin mage så vi var till doktorn och fick utskrivet(fast det kanske inte skulle behöva vara på recept?) fibertillskott. Som läkaren sade att hon skulle dricka med glädje. Icke. Till slut började jag blanda det i ersättning och det dricker hon nog sen helt glatt. Och magen fungerar utan att hon har ont verkar det som. Men hon behöver det tydligt för de dagar hon bara spottade ut när preparatet serverades med spruta(typ i en vecka försökte jag) så var det tillbaka till magknip.

Annars är hon en glad filur som endast gråter om hon är hungrig eller blir skrämd. Som idag av den våldsamt farliga skallran på rådgivningen... Hon blev otroligt rädd och skrek massor så istället för skallran fick hon följa mitt amningsmycke med blicken...

Jätte nöjd med smycket annars, det kommer från finska ByPinja och fungerar också som tandsprickssmycke.

Publicerad 10.03.2016 kl. 19:10

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 30 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. Jag har precis börjat jobba igen efter barnen och äntligen inom "min bransch". Från att ha varit mammaledig studerande är det en rätt stor omställning.

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more