1700-tals fransyskan

Min tentbok vet berätta för mig att den medelmåttiga 1700-tals fransyskan från bondebefolkningen gifte sig sent som "25-27-åring" och fick "bara fem till sex barn" av vilka två till tre överlevde till vuxen ålder. Den dagliga matransonen bestod oftast av 2000 kcl gröt gjord på bröd och vatten (huäää). Sällan hade de ändå möjlighet att äta ens så mycket. Grönsaker sporadiskt och kött bara ett par gånger om året. I och för sig helt ekologiskt men kanske liiite väl spartanskt.

Eh, jag tror att 2010-talet är mer min melodi trots allt.

Edit. Det är förstås orsaken till att folksägner som Hans och Greta m.m. fokuserar så häftigt på mat. Olika versioner av Hans och Greta som följer samma storyline gör det troligt att det t.ex. var mycket vanligt att man övergav sina barn när maten tog slut. Styvmödrar var också en vanlig förekomst eftersom föräldrar och speciellt utsatta mödrar ofta dog i förtid. Inte alls en deprimerande tentbok.

Publicerad 27.08.2015 kl. 10:36

Vårfrudagen / Våffeldagen

Vi blev bjudna på våffelkalas till en 87-årig släkting på söndagen och tackade glatt emot. Gott med våfflor tänkte jag men reflekterade sen inte mer om det. På kalaset fick vi höra att det är tradition att äta våfflor på just den dagen (Maria bebådelsedag), och gammelmoster berättade att de också brukade äta våfflor då i hennes och min mormors familj.

Dessvärre avbröts traditionen på 30-talet då våffeljärnet glömdes i Österbotten vid en av prästfamiljens många flyttar. Alltså försök greppa först att nån minns så där bra något från 30-talet och sen att en tradition har brutits då...

Nå jag blev ändå intresserad av våffelfenomenet och Nordiska museet visste berätta att traditionen härstammar redan från medeltiden. Vårfrudagen kallades Maria bebådelsedag eftersom vårbruket ofta inleddes då. En hel del olika fruktbarhets- och vårtraditioner hörde till  Vårfrudagen. Till exempel trodde man att så mycket snö som det fanns på taken den här dagen, så mycket snö skulle det vara på Valborg. Vilket inte är så uppmuntrande med tanke på att det snöade igår...

Bild lånad från Nordiska muséet, våffelkock från 50-talet

Enligt Nordiska muséet så påminde medeltida våfflor mer om bröd medan de våfflor som vi äter idag härstammar från slutet av 1800-talet. Själva ordet våffla kommer från en sammandragning av orden Vår Fru och traditionnelt så avbröt den också fastan tillfälligt eftersom Maria Bebådelsedag var något att fira. Vilket betyder att jag ju inte heller gjorde fel som avbröt min sockerfasta igår ;)

Förut kallades dagen också för Trandagen, i och med flyttfåglarna. Barnen kunde hänga upp strumpor och hitta godsaker som tranan lämnat nästa morgon. Tydligen är Våffeldagen en större grej i Sverige eftersom det till och med finns en hashtag på instagram. Jag tror nog att jag ska fira Våffeldagen även i framtiden!

Publicerad 23.03.2015 kl. 17:12

En kort historia om läsandet

Att läsa kanske inte tänks så kontroversiellt men det har det ibland varit genom tiderna, till exempel klassikern Unge Werthers lidande fick skulden för en våg av självmord bland unga män. Enligt legenden ska boken ha inspirerat det första copy cat självmordet. Men åtminstone skapade romanen Werther-effekten eller Wertherfeber (sent 1700-talets svar på Bieberfever kanske) där man annanmade bland annat Werthers klädstil och manér.

Innan Werther och hans gelikar gjorde entre läste man främst vid universiteten. Böckerna på 1600-talet var tjocka och Universitetet i Layden var de fastkedjade i väggen och lästes stående med en bänk att stöda ett ben på. I biblioteket var det också kallt och man läste i tjocka ytterkläder.

På 1700-talet gjorde boudoir-läsandet entré. Förmögna personer kunde läsa i sitt egna hem eller egna sovkammaren men också allmogen läste. Vid elden samlades hela familjen, barnen läste medan de vuxna gjorde handarbete eller små reparationer. Även nyheter lästes högt och fenomenet lever kvar i dagens upplästa TV-nyheter.

Redan på 1700-talet oroade man sig för läsandets fysiska konsekvenser, man ansåg att man om man läste för mycket blev mer benägen att bli förkyld, få huvudvärk, reumatism, dålig syn, allt mycket logiskt men man oroade sig också för hemorrojder (hur läste de egentligen!) nervsammanbrott, epilepsi, melankoli och hypokondri! För att motverka dessa hemska sjukdomar uppmanades man tvätta ansiktet med kallt vatten, promenera i frisk luften samt meditera och reflektera.

Fragonards La liseuse

Hade man inte råd att skaffa sig dyra böcker kunde man antingen gå med i en bokklubb eller börja gå i en bokhandel. Många bokhandlare gjorde sitt lager till bibliotek och för en liten summa kunde man få tillgång till 5000 böcker (cabinét litteraire, Lunéville). Många bokhandlare serverade också en gratis lunch.

Tekniska framsteg gjorde att papper kunde framställas maskinellt vilket gjorde att allmänheten också fick tillgång till ett större utbud. I stället för att läsa samma texter om och om igen kunde man ta del av en "slit och släng" kultur, dvs att man läste ett verk bara en gång. Även tidningar blev en del av läsvanan.

På 1800-talet strävade man främst till att bli ett med naturen och tog boken med sig på vandring till exempel. Läsandet flyttade ut från boudoiren till trädgården. Läsandets främsta funktion var ändå andlig.

Monets La Liseuse från 1870-talet

Hur man lärde sig läsa är inte lika stämningsfullt som i Monets underbara målning. På 1600-talet i England lärde sig många barn läsa tidigt, men innan man blir glad över deras bildning så var orsaken mer dyster. Många barn blev en del av arbetskraften i cirka sju års ålder och fick då ta del av skrivna intruktioner som de inte hade något annat val än att lära sig tolka.

I Frankrike fick skolbarnen efter ABC lära sig läsa latinska, inte franska och materialet var ofta religiöst. Man övade bokstäverna fonetiskt och sedan försökte man koppla ihop det till någon latinsk vers som man redan kunde utantill.

1700-tals ABC bok från Frankrike

Ur min tentbok New Perspectives on Historical Writing  red. Peter Burke. Tillbaka till den!

Publicerad 03.03.2015 kl. 19:26

Viktiga saker jag lärt mig idag

Researchen för mitt nya graduämne har lett till att jag lärt mig följande:

- under finska förbudstiden (1919-1932 för de oinvigde) var det vanligt att läkare tjänade pengar på att skriva ut recept på alkohol

- orsaker som ledde till att man kunde få recept på alkohol var t.ex. : hosta, blodsbrist, hjärtklappning och håll i hatten: kronisk alkoholism.

- I Tammerfors verkade två läkare som livnärde sig så till den milda grad på alkoholrecept att de i medeltal skrev ut 310 (!) recept om dagen.

Det betydde förstås också att apoteken som köpte alkohol av staten gjorde en bra affär. Förutom läkarsprit så kunde man också köpa konjak, vin och whiskey på recept.

 

Här häller de glada gubbarna ut öl i Lake Michigan eftersom alkoholhalten var högre än den godkända 2,7 procenten. Good times!

Publicerad 15.09.2014 kl. 17:12

Alla kvinnor som är sjuksköterskor måste vara helgon

Jag har beklagat mig över attityderna mot Florence Nightingale, här och här, men tydligen kom jag aldrig så långt att jag skrev om vad jag kom fram till i min essä. (Skrev om Flo när jag studerade medicinsk historia i Auckland, typ min favorit kurs även om den var helskotas svår). Varning för ett alldeles för långt blogginlägg som ändå bara skrapar på Florence Nightingales yta.

Ah, Nightingale är en så intressant personlighet att det är svårt att veta i vilken ända man ska börja. För oss i Norden så är hon kanske inte så känd, men med tanke på att hennes historia kom igång ordentligt under Krim-kriget så är det ju på ett sätt relevant idag. Engelsmännen kallade henne för "the lady with the lamp" och helgonbilden av Nightingale porträtterar henne som den som omorganiserade sjukvården och speciellt sjuksköterskornas roll till mer proffsig.

Innan Nightingale äntrade scenen kallades sjuksköterskor på engelska för Nursemaids eftersom deras uppgifter främst påminde om en hushållerskas. Det som idag sköts av sjuksköterskors sköttes av unga blivande (manliga, förstås) doktorer. Rika patinter sköttes i sitt egna hem och de fattiga oftast i s.k. Work houses eller andra liknande allmänna institutioner med otroligt dåligt rykte.

Under den  viktorianska tiden var det vanligt att kvinnor gjorde frivillig arbete. Det var helt ok så länge hon inte blev avlönad. Så fort en ståndsmässig kvinna sjönk så lågt att hon inte drevs av altruism så kunde hon riskera att förlora sin ställning som "lady". Detta var en av Nightingales förtjänster, hon möjligjorde att tusentals ståndskvinnor som ändå kom från fattiga hem, fick ett acceptabelt sätt att tjäna pengar och slå sig fri från hemmets förmyndarskap.

Nightingale var instrumentell i att förvandla bilden av sjuksöterskan från suput gammal tant till änglalikt (ungt, vackert) helgon. Elaka tungor säger att det var hennes enda "gåva" till sjukvården, men så raka kurvor ska vi inte dra. Om man ska lyfta fram en negativ aspekt ur Nightingales arv så är det bilden av helgonsjuksköterskan vars tveeggade svärd ännu idag är en stöttesten för sjuksköterskorna. Denna helgon sjuksköterska drevs av en kvasi-religös drivkraft och behövde därför inget så värdsligt som egen tid eller ordentlig lön. Nightingale ansåg till exempel att en sjuksköterska skulle ha hela 8/24 timmar ledigt och att 70 timmar i veckan var en bra arbetsbörda. Sound familiar? Men man kan ändå inte beskylla Nightingale ensam för att sjuksköterskor idag får så dåligt betalt och att bilden av dem som änglar kvarstår. Många sjuksköterskor spädde gladeligen på den här bilden och höll sig avskärmade från andra "vanliga" arbetstagare på sjukhusen.

En beställing på den förändrade bilden på sjuksköterskan fanns också hos doktorer och sjukhusstyrelser. Kirurgins populäritet höll på att skjuta i höjden och sjuksköterna var en del av den nya profilen som behövdes för att allmänheten skulle lita på sjukhuset. De kändaste kirurger hade samma ställning som dagens rocksjärnor och folk samlades till sjukhusen (hygieniskt, no?) för att iakta deras operationer. Det var förstås också financiellt motiverat för sjukhusen att också kultivera bilden av sjuksköterskorna som "räddande änglar", dels för att locka mer patienter men dels för att slippa betala mer lön.

Tillbaka till Nightingale, det var hennes talang för att organisera som gjorde att hon blev känd. När Krimkriget hade hållit på en stund visade det sig att de brittiska soldaterna dog i massor medan de franska allierade hade mycket bättre överlevnadsmöjligheter tack vare en religös orden "Daughters of Charity" och deras omvårdnad. Lång historia kort: Nightingale valdes ut för att åstadkomma samma sak för britterna. Hon överträffade förväntningarna och fick så gott som all uppmärksamhet och alla tack för jobbet på Krim.

Det är väl främst därför hennes kritiker inte kan tåla henne, fortfarande lyser Nightingales gloria stark och särskilt på 90-talet så älskade man att försöka slå ner på Nightingale för hennes mänskilga attribut. Som om hon redan gått så långt in i historian så att även kända historiker glömde att hon de facto var människa och inte ett felfritt helgon.

En kritik mot Nightingale är att hon ville till Krim för att undslippa den typiska kvinnofällan som hon bland annat såg sin mamma och hennes syster drabbas av, där de blev en förlängning av hemmet och sin man i stället för att ha ett eget liv. Själv tycker jag ju inte att det tar bort något av hennes åstadkomster bara för att hon inte ville bli en liten fru. Hur många av de manliga läkarna och kirurgerna gjorde karriär av pur altruism? Inte så många vill jag lova! Jag blir så arg av att läsa sådan kvinnoförtryckande dynga i en s.k. "opartisk" historiegranskning.

Tja, egentligen är det som märks ett alldeles för långt personproträtt att gå igenom Florence Nightingale i ett blogginlägg. Men Florence Nightingale kunde ha varit den som hittade på PR. Hon tvekade aldrig att använda sitt rykte eller sin sedanmera välrenomerade skolas rykte för att föra fram sin doktrin. Hon skapad noga sin offentliga bild och blev precis som de flesta reformatorer mer eccentrisk desto äldre hon blev. Mesta delen av tiden efter Krim spenderade hon sängliggande, med en åkomma som inte helt ha kunnat fastslås. Kritiker anklagar förstås henne för att ha varit inbillnigssjuk.

För den som vill läsa mer om Flo så rekommenderar jag en bok av t.ex. Mark Bostrigdge eller Hugh Small. För den som vill läsa om hur dålig hon var "rekommenderar" jag vad som helst av F.B. Smith.

Hujeda mig, där bröt jag verkligen mot bloggvärldens regel om korta inlägg. Grattis till dig som orkade läsa igenom allt, hoppas det fanns någon annan som fann detta intressant. Under fliken Historia hittar du mina tidigare inlägg som handlar om något historiskt fenomen.

 

Publicerad 26.03.2014 kl. 09:55

Vaccin!

Sonen har fått sina första sprutor idag (förutom K-sprutan på BB då). Det var inte populärt. Stackarn hade hunnit somna i famnen under rådgivningsbesöket och blev väckt av sticket. Jag tyckte så klart inte att det var roligt att se min son gråta så där, men anser att vaccinering är jätte viktigt. Pojken grät nog som jag inte sett honom gråta förr för han är en rätt glad liten kis, men som tur så somnade han nästan direkt om för han var så trött. Nu väntar vi bara och ser om han får feber eller inte. Rådgivningen sa att det är 80-90% chans för feber så vi har panadolen redo! Han verkar nog sova rätt så djupt i alla fall...

 

Historien om vaccinering är intressant. Thomas McKeown var en doktor som blev historiker och han har undersökt dödsdall i England under 1800-1900 talet för att se om vaccineringen hade en effekt på dödligheten i olika sjukdomar. Hans forskning är intressant för den används ofta väldigt fel av antivaccineringskämpar, som t.ex. den sida tydligen där jag hittade den här grafen på. Han hävdade nämligen att renlighetslära etc hade större inverkan på dödligheten än vaccinet.

Cuckoheads ser det som ett argument på att det inte är nödvändigt att vaccinera om man är hygienisk etc. Jag tycker igen att den här grafen talar klarspråk om att det är viktigt med vaccinering. Historiker debatterar fortfarande detta ämne och det var en av de mer intressanta kurserna som jag studerade i Auckland.

Don't be a freerider, vaccinate your kids! är i alla fall min åsikt. Tuberkolos och polio skulle inte ha försvunnit från Finland ifall man inte hade vaccinerat mot det.

Slut på föreläsningen!

Publicerad 24.09.2013 kl. 16:37

Kunglig vördnad eller hur det nu var

Den där Armfelt, han verkar nu vara en sån buse. För nästan exakt 229 år sedan reste han omkring i Italien (det som min gradu hoppeligen ska handla om) tillsammans med Gustaf III. Tydligen så kunde man vara rätt så frispråkig med monarken på den tiden om man var kungagunstlig. Den 24.2.1784 skriver han nämligen: blef nu à deaux med grefven af Haga i hännes (drottningen av Neapels) vagn och vi stridde på ett grymt sätt.

Den femte mars beskriver han middag med svenske monarken och kungen av Neapel: Foro hem, sen jag rasat med bägge Maijestäterna hvaraf den ena ref sönder min Rock...

Fast med tanke på att det spekulerades (åtminstone av eftervärlden) att Armfelt kunde vara far till ett av Drottningen av Neapels barn så är det kanske inte så konstigt att kungen av Neapel kände lite för att "rasa" med den gode Gustaf Mauritz.

Gusi själv

Publicerad 26.02.2013 kl. 20:01

Bokens historia

Just nu håller jag på att plugga bokens och boktryckar konstens historia. På 1700-talet ville man ersätta boktryckandet med gravyrer i koppar. Tursamt nog blev det ingen lång modefluga eftersom det var både dyrt och långsamt. Aber, sehr stylisch!


Fransk bok från 1700-talet som är helt graverad. Från Kiehtova Kirja.

Edit. 1700-talet och inte 1600-talet som jag först skrev.

Publicerad 16.01.2013 kl. 14:33

Andras smärta

Varför späkar jag mig själv med andra människors smärta? Räckte det verkligen inte med ett halvt års föreläsningar om Maoriernas öde? Medan hårmasken verkar sitter jag nu och ser på en riktig snyftdokumentär om typ den siste vilden (Nez Percérnas kamp mot Förenta Staterna på 1800-talet).

Aj aj, det gör så ont att höra om hur kulturer förstörs. På något sätt är det ändå så romantiskt med indianer, jag kan inte hålla mig borta från deras historia. På något vridet sätt känns det inte lika deprimerande som Maori historierna, kanske på grund av distansen? I dokumentärerna är det oftast historiska personer som får tala genom memoarer med plinke plonke flöjtmusik i bakgrunden, medan det i Auckland var arga minoritetsrepresentanter som var så innerligt trötta på att bli fel behandlade. Fast lika mycket upprättelse behöver förstås båda grupperna.


Hövding Joseph som drevs ut från sina marker, det sägs att doktorn som skötte hövdingen på hans sista dagar diagnostiserade hans dödsorsak som av sorg brustet hjärta. Snyft.

“Hear me, my chiefs. I am tired. My heart is sick and sad. From where the sun now stands, I will fight no more forever.”
Publicerad 11.01.2013 kl. 12:12

Tobaksreklam



Reklamen ovan är intressant eftersom tobaksrökning var väldigt utbrett inom hälsovården en lång tid. Först var det vanligt att exempelvis sjuksköterskor rökte eftersom det var ett sätt för de lägreklasserna flickor att vara rebelliska gentemot det högre medelklass översköterskorna som ofta bevakade sina underordnade med en stark hand. För doktorer ansågs det vara prestige att röka, speciellt för psykoterapeuter av någon anledning.



Det var i Storbritannien som man först började misstänka att rökning kunde vara skadligt, av de första restriktionerna som infördes var förbudet mot minderårigas rökning. Förbudet omfattade barn under 14 års åldern ifall  de inte hade recept på att röka. Recept på att röka kan ni undra, ja men visst, rökning ansågs lugna nerverna och därför skrevs det ut till oroliga barn för att lugna ner dem.



Rökning var moraliskt tvetydigt redan då tobaken först kom till Europa från den Nya Världen. Den vanligaste formen av tobak var tuggtobak. Cigaretterna ersatte tuggtobak först då tuberkolosen gjorde tuggtobaken till en allmän hälsofara p.g.a. spottandet som var en sidoeffekt med tuggtobaken. Kuriosa: golvet i Förenta staternas gamla senatsplenum var så frätt av tuggtobaks "juice" efter att senatorer hade missat spottkoppen i flera år att man förra året tvingades renovera hela salen. Snacka om frätande!
 


Att röka om man skulle göra det var något som man gjorde om man var man. Kvinnor skulle inte röka. Första förändringen kom på 20-talet då de s.k. flappers gjorde intåg. En av deras symboler var tobaken som stod för frihet och jämlikhet. Cigaretten blev en veritabel accessoar senast då Hollywood stjärnorna började röka på vita duken.



Världskrigen var det som fick rökandet att sprida sig mest i västvärlden. Tack vare de påstådda lugnande effekterna delades tobak ut till soldaterna ur den statliga kassan. Under andra världskriget skickade Nya Zeeland 34.5 millioner cigaretter till sina soldater med posten. Dessutom skickade välgjordande organistationer cigaretter skilt, efter propagandareklamer som den ovan.



I medeltal rökte soldaterna ombord ett nyzeeländskt stridsfartyd 28.6 cigaretter i dagen.



Det rekommenderades också i Nya Zeeland att nya mammor skulle ta sig en kopp te och en cigarett för att få sig en bra paus från allt husarbete.

Avslutningsvis den fantastiska reklambilden av president Reagan före han var president. Tänk om Obama eller Romney gjort en sådan reklam :D

Publicerad 10.10.2012 kl. 11:11

Blodtransplantation genom tiden

Idag hade jag nog snarare behövt lite sömntransplation. Först började jag med den lyckade kombinationen att läsa om Digerdödens mer tekniska konsekvernser till frukost (jätte dålig kombination), sen kom inte bussen så jag missade första lektionen. Sen somnade jag på en lektion. Men på den sista som handlade om 1900-talets framsteg i medicin hölls jag vaken och tänker således dela med mig om vad jag lärde mig.

I början försökte man transplantera blod mellan människan och får. Om man googlar runt på internet så stöter man på sidor som påstår att det lyckades, i vissa fall kan det ha "lyckats" för att mängden blod var så liten men i de flesta fallen var utfallet mycket negativt = död. Det var så farligt att det skrevs in i lagen i flera stater att det var förbjudet och det var egentligen först på 1800-talet som man fortsatte med experimenten på nytt.



Dessutom läste jag en intressant anektdot om hur man försökt bota en påve med blodet från tre unga pojkar. Tyvärr förstod man inte så mycket om blodomloppet på den tiden så påven drack blodet. Resultatet var inte som i Twilight, påven dog och det gjorde de tre tio-åriga pojkarna också.


Detta är den bloddrickande påven, Innocent VIII

Den första blodtransplationen som lyckades skedde 1818 då en man donerade blod åt sin fru som höll på att förblöda efter en förlossning. Det skedde rakt från arm till arm. Två artistiska tolkningar:






Blodtransfusioner var mycket farligt fram till 1909 då Karl Landsteiner identifierade de olika blodgrupperna. Året därpå intoducerade man sodium citrat till det donerade blodet så att man kunde förvara det en längre tid. Under första världskriget kunde man alltså utnyttja tekniken, även om man inte ännu då utförde blodtransfusioner i större grad. Det var ändå rätt så populärt att ge blod bland soldaterna för man kunde få förlängd ledighet.



Blodbanker uppfanns först på 1930-talet då världen började förbereda sig för andra världskriget.


Vid den tiden kunde man redan frystorka blodplasma som användes för att bota chock. Rätt så mycket mer tekniskt var det inte under andra världskriget, bland annat så var det ingen kontroll som hindrade smittosamma sjukdomar att sprida sig. Många fick bland annat hepatit B vid blodtransplationen.

Blodplasma på slagfältet.

De mesta av de historiska framstegen inom medicin på 1900-talet kan vi "tacka" världskrigen eller rymdprogrammen för. Så det är bara att förbrylla hjärnan med "medico-moral" argument. Det var allt för idag.
Publicerad 03.10.2012 kl. 08:10

Ah, the hate!

Det finns en social historiker, F.B. Smith jag tittar på dig, vars retorik jag inte kan tåla! Tyvärr måste jag läsa en hel del av hans verk eftersom han skrivit mycket om medicinsk historia. Jag vet inte om han hatar kvinnor eller hatar andra som forskar i kvinnor.  Han tycker om att analysera hjältinnor som Florence Nightingale och Josephine Butler och skjuta ner dessa som självcentrerade egoister som inte har ett altruistiskt ben i kroppen. Jag får såna nippor av honom. Jag skulle vela veta om han också ger manliga hjältar samma behandlig eller om han bara har som mission att diskreditera glorifierade kvinnor från 1800-talet? Kvinnor som just börjat uttalla sig och som banade vägen för andra kvinnor i samhällsdebatten.

F.B. Smith, är du verkligen så naiv att du tycker att alla som arbetar för samhället måste ha allt igenom goda egenskaper? Det skulle inte bli så mycket förbättring om de enda som fick driva jämställdhet var 100% programmerade och tillverkade robotar. Utan karisma och uppfinninsrikedom skulle det knappast finnas några ledare i världen. Kanske du borde analysera kandidaterna i det kommande kommunalvalet så skulle vi bli av med 99% och samhällsstrukturen skulle falla sönder. Eller sen int, kryp in i din håla.

H. Arg historiestuderande som inte orkar läsa mer skit.
Publicerad 28.09.2012 kl. 10:03

Lakupekka och eskimopaj

När vi turistade i Napier stötte jag på de här dockorna i souvenirbutiken. Jag tänkte inte destu mer på det men registrerade att jag tyckte att det var konstigt att man kunde sälja såna dockor i en turistbutik fortfarande.


I morse när jag läste tidningen fick jag reda på att dockan heter Golliwog och baserar sig på inte så överraskande en 1800-tals barnhistoria. Denna docka påminner ju otroligt om Fazers hädangångna lakupojke. Vilket inte är så konstigt med tanke på att Fazer i tiden inspirerades just av historien om Golliwogg (som han ursprungligen hette).

Lite googlande ledde mig in på en väldigt intressant debatt som rasar i the Commonwealth. Är Golliwog dockorna som spred sig som en löpeld över världen ett uttryck för rasism eller är de minnen från en "mer okomplicerad tid"? (jag kände mig som ett barn av åttiotalet tvungen att sätta citatmärken eftersom okomplicerad är en enkel täckmantel för institutionell rasism).

En artikel i the Daily Mail nämner Enid Blytons Noddy/Nicke som var en stor favorit när jag var liten. Jag har inget minne av att jag skulle reagerat på något sätt, men tittar man tillbaka på Wog som spenderar sin tid med att stjäla Nickes bil så blir man ju, tja funderasm åtminstone.


Här stjäls Nickes bil och baggage för att han i misstag litade på Wog.

Artikeln som ursprungligen ledde mig in på ämnet i the Guardian hittar man här. Det är ju i mitt tycke alldeles fantastiskt hur folk blir upprörda av dessa symbolers varande och ickevarande! Tänk bara på vår egen Lakugate som Taloussanomat skriver om t.ex. här. Arga gubbar som tycker att Fazer minsann borde vara hedrade att kopplas till grupper som vill finansiera återflyttningen av invandrare, det är faktsikt inte rasism utan företagsamhet vet ni! Googlar man förresten lakupekka så kommer man in på en hel del ljusskygga bloggar skrivna av dito arga gubbar om utländska fredsstörare som förstör allt det roliga med att blanda sig i lakrits och negerkyssar.



Kärnfrågan här är ju då alltså är dessa symboler oskyldiga? Den ursprungliga Golliwoggen var relativt oskyldig, han var hjälten i en saga. Fast han beskrivs också med orden: "a horrid sight, the blackest gnome". För mig har det inte så mycket att göra med varifrån symbolen kom utan vad den har blivit. "Wog" är idag ett rasistiskt uttryck som tuulipukubritter slänger efter mörkhyade. Samma människor som rörs till tårar över hur det är deras rätt att fortfarande ha dessa dockor eller argumenterar för att ordet neger inte är rasistiskt för att det härstammar från negro/svart.

Medan även om Fazers lilla gubbe och några trasdockor inte är så jätte farlig är det väl lite som med ordet neger, om de som man vill aplicera termen på inte tycker om den så ska man väl inte använda den?

För att återknyta till Nya Zeeland, det är otroligt så man får ha rasistiska symboler i det här landet. Kolonialismen står på stadiga ben. En stor favorit i NZ är den så kallade eskimopajen, dvs glass. Trots återkommande protester, främst från kränkta turister (se t.ex. här), fortsätter glassmärket att frodas. Här skall inte några turister komma och känna sig kränkta, vi tycker minsann om vår glass. Och säljer väl vilka dockor vi vill... Lite som finska åsikter om lakupekka då med andra ord.



Vem är rädd för svarteman/svartepetter lekte jag också i skolan. Hiskeligt rasistiskt, undrar vad de kallar leken idag? Fast i mitt huvud så var svarteman en sotare när jag var liten...
Publicerad 22.09.2012 kl. 02:34

Mögel och medeltida sex

Även om eftermiddagens pasifico dans och allmänna fnattande omkring i bastkjol fick mig på bättre humör så var den här dagen lite trög. Började med att stänga av min väckarklocka (omedvetet) och vakna upp en kvart före jag skulle stå på busshållplatsen. Sen var det mögel i mina frukostflingor som jag försökte smälla i mig. Inte kul.

Halsontet förföljde mig och energinivån nådde vaket tillstånd först nångång två tiden. Sen blev det lite bättre med en timmes föreläsning om sexualitet på medeltiden. Jag lärde mig intressanta saker, det mesta har att göra med kroppsuppfattning och annat som inte intresserar nån annan än historiker och kanske Todd Akin (senatorn från USA som tydligen har återuppstått från direkt från medeltiden om man går efter hans åsikt om våldtäckt). Det kanske mest intressanta var att man på medeltiden ansåg rätt utbrett att det var kvinnan som var den med den drivande sexualiteten (kvinnan blev sjuk om inte livmodern fick föröka sig) och ifall man som man visade allt för stort intresse för sex så ansågs man vara feminin.  Det tycker jag är intressant, ett koncept som den moderna människan har ganska svårt att greppa eftersom vi sedan den viktorianska tiden har fått intutat i oss män inte har nån kontroll etc. För mycket sex kunde leda till blindhet för männen ansågs det dessutom.

Nåja nu ska jag avsluta den här halvmiserabla dagen med att ställa mig i duschen i en timme eller två i ett desperat försök att bli varm. Sen kanske det blir lite fyrverkerier för NZ ska fira sitt senaste OS-guld (Val Adams kom hem idag).

Oj, det här som skulle bli kort.
Publicerad 19.09.2012 kl. 09:43

Manliga skönhetsideal från äldre tider revisited



WTF Art History bjöd igen på oslagbar manlig skönhet.
Publicerad 02.01.2012 kl. 15:25

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 30 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. Jag har precis börjat jobba igen efter barnen och äntligen inom "min bransch". Från att ha varit mammaledig studerande är det en rätt stor omställning.

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more