Morgonpussar av mårran

Hanna skrev om att samsova och deras första erfarenheter om att dela sängen med familjen. Det är ju något som man på BB talar sig varmt om och som jag från början inte ville att vi skulle ha som vana i vår familj (se taggen Natt-Nicke om du undrar varför jag inte tyckte att en bebis hör hemma i vår säng). Som spädis sov Kisen ändå ibland i vår säng när jag var för trött för att lyfta honom hit och dit.

Sedan vi flyttade har Kisen så gott som sovit i sin egen säng, med undantag för några nätter efter att han fick det där kruppanfallet. Då bar vi hans gamla spjälsäng till vårt rum för att kunna övervaka hans andning.

Annars tror jag nog, handen på hjärtat, att vi sover bäst i skilda rum och framförallt i skilda sängar. Visst är det mysigt när han kommer på morgonen (men det är ju en helt annan grej!) och sover i vår säng och det skulle han för min del få göra oftare. Tyvärr vill han inte det så hemskt ofta. Han vaknar rätt ofta på morgonen av någon mardröm och gråter och är ledsen. Då vill han ha sin mjölkis. En flaska straight from the micro (hur ska jag få honom att börja gilla kall mjölk?) och inget annat. I och med att han nu sover i en barnsäng så knallar han iväg efter att han ha fått sin mjölk.

Ibland är det förstås skönt att inte behöva trängas, när han väl vill sova i samma säng så sover han helst på sina föräldrar, eller kamikaze hoppar från den ena till den andra. I morse blev jag väckt av att något mjukt skuffades i mitt ansikte gång på gång. Det var mårran som ville pussa mig. Oj, oj så mårran var pussnödig tyckte Kisen. Det var så gulligt att jag måste vakna och delta i pussfesten fast jag har varit trött ända sedan jag vaknade i helt fel rytm. (men värt det)

Bild nappad från Pinterest.

Publicerad 28.10.2014 kl. 22:35

Natt-Nickes faderskänslor

Problemet med att vara småbarnsmamma och nattetid gift med Natt-Nicke är att man inte alltid orkar vakna och observera vad för tokigheter han hittat på. Men de två senaste nätterna har varit en veritabel Natt-Nicke Karneval. Kul, tycker ni som gillar att skratta åt Natt-Nicke, mindre kul tycker hon som blir utsatt för det.

I natt väckre Natt-Nicke mig för att han skulle skicka eller slicka (artikuleringen var inte så bra) tallrikar någonstans. Eller egentligen väckte han mig genom att bodyslamma in i mig och när jag frågade varför så vräste han något i stil med "skulle jag inte skicka/slicka de där tallrikarna".

Tidigare i år var jag orolig hur det skulle gå när Natt-Nickes alterego Nicke blev pappa och fick ett litet barn. Tydligen har Natt-Nicke ärvt en del av Nickes fina faderskänslor. Tyvärr demonsterar han det på ett jobbigt sätt. I förrgår gav sonen till ett litet, litet pip och Natt-Nicke kastade sig över mig och tog i mitt huvud och vrålade att jag inte fick lägga mig på sonen. Tack bara. Sonen sov dessutom i sin egna säng så faran var inte så stor. Kan berätta att det var ett mindre trevligt sätt att vakna...

Publicerad 03.10.2013 kl. 11:59

Natt-Nicke och bebben?

Hur går det kan ni kanske undra? Nemos problemos hittills. På BB var Natt-Nicke instängd bakom galler (sängarna hade ju metall kanter) och här hemma är Nicke än så länge nattens hjälte och sköter nattmatningen så att jag får lite sovet. (Tog just över mitt första skift, vaknade av mardröm, dock inte sparvhök denna gång*)

Natt-Nicke kom snabbt på besök på BB. Det var första natten då riktiga Nicke inte hade sovit på 30-40 timmar eller mer. Jag stängde ett fönster för att det inte skulle dra på Kisen men Natt-Nicke hade inget till övers för det och jag fick mig en väldigt arg utstirrning och en föreläsnig. Minns inte mera själv vad den gick utpå för hade sovit lika länge + the rest.

 

* nattens senaste mardröm var mkt traumatisk där en god vän blev överkörd MEN hennes odåga till pojkvän blev trorts ingen delaktighet i olyckan degraderad och förflyttad till Seinäjoki (öde värre än döden i mitt undermedvetna tydligen) hans nya jobb var att städa alkos kassaområde. (Man, brains, you be trippin')

Publicerad 20.06.2013 kl. 03:59

Natt-Nickes musikaliska gåva

Klockan 1.45 blev jag väckt av Natt-Nicke som högt nynnade på en för mig odefinierad melodi. Annars var han rätt lugn för att vara Natt-Nicke och låg stilla på sin sida och trallade. Oljudet som uppstod när Natt-Nicke började simultan sjunga och snarka var dock inte av denna värld. Samtliga grind core eller annan musiker i den "skällande" metallmusikskategorin föreslås kontakta Natt-Nicke för inspiration över hur man producerar kvalicificerat oljud.

Det var en mycket effektiv väckarklockan men inställd helt otroligt mycket tidigare än jag hade önskat. Vaknade så totalt av den musikaliska gåvan att jag inte kunde somna om förrän lite före fem. Senast fyra tiden hade jag läst slut alla länkar jag kom på från Internet och steg upp för en första frukost i sällskap med HBL som tacksamt nog hade kommit.

Så.trött.nu. Men solen gassar på i sovrummet och termometern säger att det redan är 21,5 grader i solen så jag får söka mig i exil till skuggsidan av lägenheten. Just när jag ordnat program för idag, kommer säkert att slokna mitt i lunchen!

Publicerad 16.05.2013 kl. 08:44

Natt-Nicke vs modersinstinkter

Jag har tidigare skrivit om Natt-Nickes äventyr (finns en egen kategori för det också). I natt var det dags för ett nytt besök. Jag försökte vända på mig, vilket är en allt mer krävande operation som snart kräver lyftkran, och rörde i misstag Natt-Nicke. Natt-Nicke tog detta som en klar provokation och säkerhetsrisk.

Jag vet inte riktigt vad som hände, förutom att plötsligt försökte Natt-Nicke fösa min lekamen som någonslags mur framför sig. Händelseförloppet är inte riktigt klart för mig för i stället för att iakta som jag vanligen gör fick jag någon crazy modersinstinkt som tog över hela hjärnan. Natt-Nicke är ju notoriskt opålitlig och kismagen var ju exponerad helt åt det hållet så jag panikskrek något om att han skulle sluta och föste bort honom. Jesus så rädd jag blev, grannarna måste ha trott att det var misshandel på gång hos oss!

Först trodde jag att Natt-Nicke gav upp, det lät lite som om det var Nicke som svarade på tilltal och jag skulle lägga mig tillbaka och sova. Men så satt Natt-Nicke sig upp och lutade på alla fyra och spanade ut över lägenheten. Ännu rätt så full av adrenalin var jag nu tyvärr inte intresserad av att se hur det skulle utveckla sig utan försökte fortfarande  väcka min make. Natt-Nicke gick ändå inte att distrahera från sin mission. Det var nämligen hotande ljus i vardagsrummet. (Det var kl 03 på natten så hemskt mycket ljus var det inte)

Jag skulle vara mer imponerad av nattens hjälte om han inte var rädd för ljus och insekter. Det där med knivar förstår jag ännu.

Publicerad 12.04.2013 kl. 09:54

Natt-Nickes samlade äventyr, volym 1

Ibland går han på stadens gator som en helt vanlig man, och ibland till natten tittar Natt-Nicke fram (gammalt djungelordspråk).

Min kära make är ett äventyr att sova med, ibland är det endast snarkkonserter (han blir hela tiden bättre och bättre på att snarka, säkert för att han övar så ofta) och ibland är det rena rama galenskapen. Man kan dela in Natt-Nickes äventyr i tre kateogrier.

1. Hjälte-Nicke, det var så det började, riktigt gulligt. Vi hade just flyttat ihop och jag väcktes av att Nicke hoppar upp på knä i sängen med vilda ögon och börjar klappa väggen. Jag, oskydig som jag var, visste inte att Nicke hade såna här natt attacker så jag drog ju fram den beredskapen som jag hade i egenskap av Thomasdotter, d.v.s. Apocalypsen är här, samt den erfarenhet som våra resor med familjen i när och fjärran hade skolat mig till: blir du väckt mitt i natten är det eldsvåda och pyromaner (true story, annars). Jag trodde att Nicke hade märkt att väggen hade blivit varm och att han nu kände på den. Vid det här skedet hade Natt-Nicke ändå vaknat lite och insett på någon nivå att han drömde. Då går han in i sitt Tjur-Nicke skede då han vägrar erkänna vad fan han hållit på med. (Detta skulle bli ett vanligt skede i Natt-Nicke rumban, men det visste jag inte ännu). Tjur-Nicke ville bara sova vidare men jag satt där och förstod inte ett skvatt. Till slut erkänner Natt-Nicke att väggen höll på att rasa och att han försökte hålla den uppe.

Tjur-Nicke i farten

Sen har Natt-Nicke också mer eller mindre framgångsrikt försökt rädda mig från diverse insekter och knivar från taket. Ofta efterföljs dessa attacker av ett synnerligen inpiskat besök av Tjur-Nicke så att det kan gå en halv evighet innan jag får en förklaring till att jag blivit väckt med att nån slår mig i fejset (spindlar) eller klappade på benen (nå han sku ju kolla om knivarna gjort nån skada) med mera, med mera. Ibland går det inte att få någon förklaring av honom.

2. Fegis-Nicke, efter att de första romantiska skimmren hade lagt sig började Natt-Nicke se mig som en risk i kampen mot Apokalypsen och jag var inte längre en räddningsprioritet. Samma hot förtsatte komma över horisonten som tidigare (främst spindlar) men med det resultatet att Natt-Nicke, ganska ofta helt sprittis, hoppade upp ur sängen och sprang iväg. Tur att Natt-Nicke inte är så värst graciös att han ofta väcker mig. Ibland har jag funderat om jag borde låta honom springa och se vart han tar vägen (man SKA ju inte väcka dom som går i sömnen, fast har ännu inte sett råd för hur man ska göra med folk som springer i sömnen). Nästa gång han sätter iväg på landet ska jag försöka hålla mig. Första gången han "rymde" på natten på lande så var flykten så våldsam att jag kände att jag måste väcka honom efter att han hoppat ur sängen och landat på trägolvet med knäna först (auch) och ändå inte vaknat.

3. Sheer WTF-Nicke, den vanligaste kategorin nu för tiden. Till den hör att väcka mig bara för att förlämpa mina lakan, försöka göra glass från sin läslampa, sjunga ja ja i en evighet och nattens äventyr. I natt försökte Natt-Nicke göra ett hyss åt sig själv och skulle ändra väckningen på både sin väckarklocka och sin telefon. Jag väcktes av hur Natt-Nicke redogjorde för det här med mycket hög volym. Jag undrade om det verkligen var en bra idé och nattens hjälte lade ner sina verktyg med ett argt mummel. På senaste tiden har hans nattduksbord varit synnerligen intressant, kanske jag borde plantera några objekt där och se vad det blir för teater.

WTF-Nicke får minuspoäng, för i natt då jag inte kunde sluta fnissa åt den snillrika idén att sabotera sin egen väckning, så kom Tjur-Nicke fram och började gnälla över att jag väckte honom med mitt skratt. Väckte honom? Mellan hans koncerter och teatrar kan jag vara nöjd om jag får en natt oavbruten sömn i veckan. Nästa gång ska jag banne mig låta honom springa sprittis på Mannerheimvägen!

Stay tuned, there's bound to be more...

Publicerad 20.02.2013 kl. 09:43

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 30 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. Jag har precis börjat jobba igen efter barnen och äntligen inom "min bransch". Från att ha varit mammaledig studerande är det en rätt stor omställning.

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more