Sömnskolan

Sömnskolan. Håller vi ännu på med den?  Det känns lite så. Alltså sover "hela natten"  till allt mellan 04-06 gör hon väl men insomnandet är huvudlöst.

19-19:30 ger vi kvällsgröt, sen ännu lite kvällsmjölk och sen brukar hon gnugga sig i ögonen och nicke brukar läsa en bok med henne. Sen lägger man henne i sängen och oftast vrålar hon tills hon somnar. 

När jag lägger henne hjälper nog inget, hon skriker efter att få komma upp i famnen för full hals tills hon är utmattad. Varför?  Varför kan hon inte bara lägga sig ner och sova? 

Annars så flyttade vi lillasyster in med storebror efter en spontan känsla en dag. Det går för det mesta jätte bra. Jag drabbades en akut "hjälp min bebis är stor och varför vill jag inte ha mera barn"  paniken första kvällen. (känslan återstår men oviljan att vara gravid igen är större, my god the horror). Nu flyttade vi spjälsängen på lande också för att det gick så bra.

Kisen (peppar peppar)  sover mycket bra med sin syster i rummet. Om nu bara flickan kunde somna utan panik så skulle det vara perfekt! 

Publicerad 28.09.2016 kl. 23:56

Dagisbloggen

Det fungerar fortfarande inte som det ska på dagis. Det verkar inte finnas någon som Kisen riktigt kan leka med i gruppen. På dagiset har han kompisar men inte i den egna gruppen. Det är så otroligt ångestfullt. Jag vet inte hur vi ska lösa det här och hur vi ska gå vidare.

Han går dit fortfarande helt okej, han hoppas väl på att få leka med sina kompisar från den andra gruppen. Men han har slutat äta där. Det är inte ett bra tecken tycker jag.

Men vad kan man göra, förutom att flytta liksom?

Publicerad 27.09.2016 kl. 18:14

Fästingfesten

Tja eller värst festligt är det ju inte att få fästingar alls. Vi var ute i skog och mark hela veckoslutet och sen vi kom hem så har vi plockat bort två fästingar från pojken. Stor tummen ner.

Smånigom kryper också insikten om att min tid som hemmamamma kanske lider mot sitt slut. I kväll flyttade bebisen in i barnkammaren på prov och jag slutade leva i förnekelsen och kollade upp tentdatum. Hade missat september så första tenten blir i oktober.

Måste på riktigt tenta snabbt så jag kan njuta av min sista tid med Tösen hemma. Sen borde jag ju hitta ett Jobb. Det ger mig redan lite ångest. Men försöker tänka på annat, som vagnpromenader, parkträffar och marxistisk-leninistiskt historiebruk under kalla kriget. Det sista inte värst frivilligt...

Publicerad 20.09.2016 kl. 21:06

Måndag efter städningen

Städningen var på onsdag, nu fyra dagar senare gör vi fortfarande vårt yttersta att hålla det städigt. Är nog jätte nöjd att vi tog städning då, synd bara att vi inte kan ha städtjänst jämnt. Gud vad skönt det skulle vara!


Inte ett dammkorn...

Sömnskolan har gjort framsteg ÄNTLIGEN. Nu gråter hon bara lite istället för att vråla som om domedagen var här. Eldprovet blir på trosdag när Nicke är på arbetsresa över natten. Då får jag ensam lägga båda barnen. Förra veckan när jag gjorde det slutade det i katastrof och panik hos flickan. Hon kunde inte alls läggas före Kisen. Så på torsdag får jag hoppas att svärföräldrarna lyckas trötta ut Kisen så att han somnar tidigare (vi har föräldramöte på dagis så de ska vakta). Wish me good luck!

Publicerad 19.09.2016 kl. 13:15

Long time no see!

Sorry för den igen oplanerade pausen. Det är lite mycket som händer i lifvet just nu. Tenter och dagisinskolning och sömnskola.

Jag vet ju knappt var jag ska börja. Kanske dagiset eftersom det blev en sån cliffhanger... Dagiset går bättre. Jag tror nog det blir bra också med tiden. Inte kan man säga att det går super, men jag tror att Kisen börjar lita på dagispersonalen och jag har väl också börjat lita lite mer på dem.

Kisens dagiskompis från gamla dagiset har också börjat där nu och förra veckan mötte jag en lika ledsen mamma som jag var för några veckor sedan. Jag försökte trösta henne att vi stod där och grät tillsammans med Kisen men att det nu är aningen bättre. Hon kanske inte blev så övertygad för jag hade en lite mer ledsen kille den morgonen... Men ungefär varannan morgon går bra!

En tråkig sidoeffekt av dagis är så klart dagisbobborna. Kisen har (peppar peppar) klarat sig undan hittills men lillasyster fick sig en ordentlig flunssa. Vilket inte är så konstigt eftersom många av barnen på dagis vill paja henne i vagnen och en väldigt snorig kille gjorde det innan jag hann stoppa eftersom jag var upptagen med en ledsen Kis. Nu har vi snor som jag aldrig har sett snor...

Vilket kom väldigt olägligt eftersom vi nu började med sömnskola. Och det går ju jätte dåligt. Lägg till ännu att jag hade bestämt att jag skulle tenta i september så blev det ju inte en så bra månad av det här. MEN nu beställde jag hem en städare till onsdagen, om jag får hela lägenheten städad så kanske jag har lite mer ro att läsa på tenter istället för att jaga dammråttor hela tiden...

Ifall nån vill understöda vår städning och sin egen så kan ni använda koden IM94N5 på freska.fi så får både ni och jag -25 på nästa städning (detta är inte samarbete, bara en vanlig bonuskod som vilken som helst ny kund får dela med sig av).

Jag har stora förväntningar av ett skinande städande hem.

Publicerad 12.09.2016 kl. 11:21

En ny vecka, samma regninga gård

Idag stod vi där igen med regnet forsande över oss. Jag hade glömt alla mina egna regnkläder på lande så beslutet att inte mjuklanda så länge snabbades upp av det.

Kisen är i en så ljuvlig fas just nu att jag egentligen inte alls skulle vela lämna honom ifrån mig. Men. September, då ska jag tenta. Då måste han vara varm i kläderna på dagis. Dessutom saknar han att leka med andra barn. Han stor grät när jag lämnade honom med hans dagistant, hon tog honom i handen och jag skyndade mig ner för gränden.

Ännu när jag passerade moskén i gathörnet hörde jag hans hulkande gråt. Tårarna strömmade också ner för mina kinder. Jag stannade upp i gränden och fulgrät en stund. Sen gick jag och köpte en latte för att dränka mina sorger i. När jag kom hem sov lillasyster med mormor så jag har fått ordnat lite här hemma. Det känns också skönt. Just nu äter han, snart sover han också. Hoppas han har det roligt ens en liten stund.

Ps. Tack för alla kommentarerna på förra inlägget, det värmde!

Publicerad 22.08.2016 kl. 11:48

Att stå och gråta på en dagisgård

Där stod vi då, pojken och jag, i ett hörn av dagisgården. Han, fullkomligt hulkande av gråt och jag med tårar rinnande ner för kinderna. Dagisinskolningen hade börjat en kvart tidigare och vi stod där och grät i en halv timme till. Sen gick vi hem.

Då har ju Kisen gått på dagis redan i ett och ett halvt år så man kan ju inte precis kalla oss noviser i det hela. Allt gick bara väldigt fel idag. Kisen bytte från sitt lilla underbara dagis till Det Stora Skrämmande dagiset. Hela sommaren har det molt i mitt bakhuvud, hur ska det riktigt gå? Inom 15 minuter hade dagiset bevisat att mina farhågor inte var obefogade. Kaotiskt. Högljutt. Personal som inte har koll.

De som ska bli hans dagistanter, hans klippor speciellt sen när han är där heltid, efter våra vårdledigheter, gick förbi. Hjälpte inte, tog inte det där dagistaget. Svarade inte på frågor. Jag kan ju trösta mitt eget barn, det är ju inte frågan om det, men jag kan ju inte börja bestämma på dagis. Där ska det ju vara dagisregler.

Först grät ju inte jag, men sen grät jag också. För att han var tre och inte fick gå kvar i idyllen, för att vi inte har möjlighet att ha honom på privat dagis just nu. För att jag om en vecka ska lämna honom där och gå iväg.

Efter att vi stått där i vad som kändes som en evighet kom en mer rutinerad barnträdgårdsledare fram, hennes skift hade nyss börjat och hon såg oss till slut. Vi kom överens att vi skulle gå hem och försöka på nytt igen. Får se hur det blir nu, jag känner fortfarande att Kisen behöver leka med andra barn i sin ålder en del av veckan men inte så här.

Publicerad 15.08.2016 kl. 21:59

Sommaren som kom och gick

Det är så petigt att mobilblogga så det blev inget den här sommaren. I stället blev det sommar.

Vi sprang över ängar och satt ängsligt i gräset och aktade oss för fästingar. (En fick vi plocka bort från pojken).

Vi badade och vadade, simmade men seglade inte. (Nästa sommar, med hela familjen!)

Vi sov, åtminstone de yngre. Vi fick nackspärr, åtminstone de äldre.  Det var mysigt, det var sömnlöst om vart annat.

Vi var som familj, levde och förändrades. Tösen utvecklades till en väldigt bestämd dam, som man inte kan köra över i första hand.

Ännu en vecka med barnen, sen börjar dagis. Jag ser inte framemot Kisens inskolning på nya dagiset och inte heller ser jag framemot att tenta. Dock ser jag framemot magistersbetyget och hoppeligen en lägenhet som blivit tömd på babygrejs. Nu börjar sista hösten som vårdledig studerande.

Publicerad 08.08.2016 kl. 21:48

Satans krupp

En ytterst ovälkommen gäst är (falsk) krupp. När Kisen var lite på ett år kom den första gången på besök, då till totalt oförberedda föräldrar och med sin kompis febern. 

Nu lät Kisen visserligen som ett lungsanatorium men hittills verkar han feberfri. Det viktigaste är att lugna barnet om den får ett kruppanfall. Vi har turen att ha en balkong så han fick sitta där och andas en stund. 

Ikväll är jag lugn, men jag minns ännu och kommer alltid att minnas hur hemskt det var att vakna till att han inte kunde andas då för två år sedan. Hade inte Hanna (?) bloggat om Hubbes krupp (om jag minns rätt) strax före så hade paniken nog varit total då. 

Nu tog det hittills bara en liten stund, men vi får se hur natten går, och vår plan att åka ut till skärgården med den... 

Älskade pojke, hemskt att höra honom rassla.

Publicerad 06.07.2016 kl. 01:18

Aldrig/ alltid listan

Vad skulle du aldrig...

Äta?

Häst eller apa. Helst inte andra djur som äter djur som katt / hund/ lejon. Bodde i Kina som barn så allt det där låter semi resonligt att man i misstag skulle kunna råka äta men häst är känslosamt och inte något jag vill äta.

Dricka?

Något som är menat att dricka antar jag, öl antagligen. Hatar verkligen smaken.

Skoja om?

Oj, det finns så mycket som jag helst tycker att man ska låta bli. Våldtäkt kommer kanske först till ytan.

Ha på kroppen?

Jag skulle nog inte pierca mig, jag kan objektivt tycka att det kan passa på nån men oftast tycker jag helt enkelt inte att det är snyggt (eller hygieniskt).

Vilja uppleva?

De finns nog för mycket för att välja.

Kunna arbeta med?

Man kan arbeta med det mesta om man ser det som ett tillfälle att lära sig något nytt. Har till exempel jobbat för en ultrakonservativ, religiös abortmoståndare mm. Iband var det ju inte alltid så roligt men jag lärde mig massvis. I längden skulle jag ändå inte vela arbeta för eller med nån som har väldigt olik livsåskådning. Med en nazitst skulle jag nog inte ville jobba alls.

Säga nej till?

Presentkort till nån butik. Hej från materialisten.

Googla?

Tips från coachen: googla inte i onödan, tex vet du en adress till en butik, gå inte via google eftersom det pingar genom deras servrar och förbrukar mer elektricitet globalt.

Göra offentligt?

Oj oj, massor med saker. Men t.ex. tycker jag att det är besvärande när par har för mycket PDA (public display of affection),så det kanske jag undviker.

Blogga om?

Allt för detaljerat om mina barn. Jag vill att de ska få välja själv.

Vad hittar man alltid/ofta...

På ditt skrivbord?

Läppomada.

Under din säng?

Läppomada antagligen

I din jackficka?

Läppomada...

Bakom din kylskåpsdörr?

Eeeeeh. Läppomada. Jag känner att jag måste förklara, jag kan inte koncentrera mig om jag har torra läppar. Jag behöver inte sätta läppomada allt för ofta men jag måste alltid ha det till hands. Så det finns överallt hemma hos mig. Det finns i kylskåpet eftersom jag föredrar (svenska) Försvarets hudsalva, eftersom jag brukar köpa eller få det från Sverige så eeh, har jag ett lager i kylskåpet så att det aldrig tar slut...

Vid sidan av ditt handfat?

Handkräm, med baby i huset tvättar man händerna minst en miljon gånger och då behövs läppomada handkräm.

Högst upp i din bokhylla?

Högst uppe där man inte räcks? Viktiga papper.

Längst ner i din tvättkorg?

En duk från förr förra första maj.... Det kom något på den och jag har inte luskat ut om den går att tvätta, vet att det inte går i maskinen så jag har egentligen bara lämnat den där åt sitt öde. Heh.

Framför näsan på dig?

Dataskärmen för en gångs skull...

I dina tankar?

Att min telefon kommer att gå sönder när som helst, går knappt att ladda den. JAG BORDE HA TAGIT DERAS SKIT FÖRSÄKRING!

Publicerad 21.06.2016 kl. 21:27

Pingu på vift

 Igår eftermiddag skulle en liten tös sova en tupplur i vagnen men i stället slängde hon ut sin pingvin. Kvällen blev ett desperat letande och till slut satte jag upp en efterlysning på den lokala mammasidan och plötsligt rasslade det in tips att den var på ett kafé. Och det var den också, hurra! 

Vilken glädje och vilken kärlek till vår stadsdel! Tösen somnade direkt i vagnen när hon fick krama om sin kompis! 

Publicerad 15.06.2016 kl. 12:15

Skräcken

Att ha barn = mycket mer skräck i livet. Idag blev det att föra Kisen till doktorn pga trötthet och hängighet och allmän täpphet. Vi tänkte allergier, doktorn skickade till labbet för att utesluta annat. 

Den väntetiden var enormt lång, speciellt per distans när jag var hemma med purken lillasyster. Hann måla upp ganska många scenarion i mitt huvud. Tack fantasin alltså!

Allt var bra så vi kör med allergimediciner och hoppas på det bästa. Barn borde inte få bli sjuka!

Publicerad 14.06.2016 kl. 21:46

Tre år

För exakt tre år sen låg jag på barnmorskeinstitutet och födde. I normala fall är jag inte en hippie när det kommer till medicin men jag kan nog inte för mitt liv förstå varför vi kvinnor har låtit (manliga) läkare tvinga ner oss och föda liggandes på rygg. Finns det någon mer onaturlig ställning att föda i egentligen?  Man har ingen nytta av gravitationen till exempel. 

Nå ja, för tre år sen hade jag väl inte så mycket val eftersom diverse pulsmätare måste hållas på. För tre år sen fick jag också fortsätta och kämpa i några timmar till medan jag nu tänker sova för att orka fira vårt "stora tåg". Vi har tänkt ge ett paket på morgonen och ha morgonmål hemma och gå lite senare till dagis antagligen. Sen på kvällen ska vi ha några paket till och favorit maten carbonara. 

På veckoslutet ska vi ha kalas, givetvis med tåg som tema. Thomas tåget förstås. Jag har pinnat lite idéer och bett om lite hjälp med maten, hotdogs och tåg cupcakes på menyn, bland annat! Samtidigt får "tjocka" släkten också se Huset. Fast vissa har tjuvstartat och traskat runt lite grann, bland annat Tösens gudföräldrar som jag räknar med att ska fungera som tösavlastningsyta, nu sista (?) släktkalaset de kan ta det riktigt lugnt. Den blir det andra bullar när deras egen typ kikar ut. Muahahaha ;)

Publicerad 13.06.2016 kl. 22:56

Stockholm here we come

Efter velande hit och dit tog jag till slut mod till mig och bokade resa. Tösen och jag drar till Stockholm ren i övermorgon! Antagligen med lånad babyzen yoyo resevagn (funderar på en liknande lösning åt oss så super snällt av Emmisen att låna åt oss!) och nån form av bärsele. Jag hoppas bara att jag får ta två handbagage, ett åt bebisen och ett åt mig, lite osäker ännu hur reglerna är... 

Två nätter ska vi bo hos Tösens Stockholms gudmor och strosa omkring på stan medan hon jobbar. När vi besökte henne senast var det Kisen som var tre månader gammal bebis och då var det Östermalm som gällde. Fint med svarta bugaboos och idel stiliga svartklädda svenskar. Nu tror jag att du är Söder som gäller, borde säkert kolla upp lite mer om Stockholm när jag inte har Sonera utan får klara mig med wifi.

Hur ska det gå, och hur ska det gå med killarna? Har ledsamt efter min lilla pojke ren, har nog blivit världens värsta husmus. Eller tja,  behöver inte nödvändigtvis vara hemma men helst med familjen... Men ser framemot lite kusinhäng!

Publicerad 05.06.2016 kl. 20:23

Den är inne, sol i sinne!

Hurra, har faktiskt returnerat gradun idag! Vad skönt! Fast ännu är jag mest vettskrämd.

Jag blir ju inte färdig ännu eftersom jag ännu ska tenta på hösten men nu tänker jag ta sommarlov och boka en stockholmsresa med Tösen för att hälsa på hennes gudmor.

Hoppas att jag också hittar lite födispresenter åt en liten Kis som snart fyller år. Allra helst något med Thomas tåget om han får välja.

Publicerad 01.06.2016 kl. 14:34

Follow on Bloglovin

Hej! Vad roligt att du tittat in på min blogg! Jag är 29 år, bosatt i Helsingfors med min man och våra två barn. I bloggen kallade jag sonen för "Kisen" så det följer att dottern då blir "Tösen". Just nu är jag mammaledig och gradun får ännu hänga med den här våren ;)

På instagram hittar du mig på @jooles_snapshots

 

 

 





Blogs I read:

Anna - Less or more